Nej nu jävlar är det kokta fläsket stekt!!!
Idag ringde äldste sonens mentor och berättade att han inte kommit till skolan idag. Igår hade han skolkat två timmar oxå... Huga, stackars barn, jag ska strypa honom när han slutar skolan idag!! Så om ni läser om en 13-åring som blev strypt till döds imorgon så vet ni att det är min unge... Då kan i väl skicka jukorten till Hinseberg sen.
Så illa kanske det inte ska bli men han ska få veta att han lever iaf!!! Är mycket mer än arg just nu!!!!!!!!!!! Vet inte vad jag ska göra med honom meninte komemr det vara roligt att heta Oliver idag det är en sak som är säker!!!
Kanske får skicka honom på ungdomshem ändå som mina kära vän Martin föreslog. Frågan är bara om dom tar emot honom och sen blir genast nästa fråga, hur ska jag klara mig utan hans pussar och kramar varje dag?? Ja det här är ett jävla dilemma...
En sak vet jag iaf, han ska inte få gå kvar på den skolan han går idag!!
JÄVLA UNGE!!!

Vilken knasig men gullig gynekolog vi fick. Hon frågade om allt möjligt t.ex. om jag hade några konstiga flytningar. Nej sa jag, det har jag inte. Sen när jag hoppade upp i stolen så var det första hon sa efter att ha tagit sig en snabb titt mellan benen  på mig, "Nej, det stämmer, du har inga konstiga flytningar." Detta sades med en viss brytning på typ ungerska. Jag började givetvis skratta hysteriskt, nervös som jag var. Hon förstod inte alls det roliga.

Jo sen blev det ju precis som jag tänkte, mkt tårar på ultrljudet. När hon sa att hon såg bebisen och att hjärtat slog så fint så var det som att trycka på en knapp. Tårarna sprutade och hela magen hoppade av min gråt. Hon tyckte jag skulle ligga stilla så hon kunde mäta bebis men hur lätt är det när man hulkgråter. "Gråt du lite" säger hon sen då. Tack tänkte jag, jag tar o gråter lite sen ska jag genst sluta Eller??
Nå väl, efter att ha försökt få till några bilder i min hoppande mage så lyckades hon mäta bebis och sa att hur hon än mäter så fick hon det till att jag blivit gravid två dagar tidigare än vad jag säger. I så fall sov jag när det barnet tillverkades...

Nu är jag iaf lite lyckligare, nu när jag vet och sett med egna ögon att det ligger en liten sparvel där inne o växer i min mage... Så ja hoppas att jag kan säga farväl till depressionen som hållt mig i sitt grepp en period nu. Välkommen lyckorus!!

Puss

Idag är det en otroligt viktig dag!!!
Vi ska göra ultraljud 13.45. Hur spännande kan det bli tro... Antagligen precis hur spännande som helst!
I mitt huvud utspelar sig följande senarion;
-Det finns inget foster, alltså det har skett en missed abortion. Katastrof!! Jag kommer gråta floder och inte kunna jobba på en vecka.
-Det är tvillingar. Katastrof!! Jag kommer gråta floder men antagligen klara av att gå till jobbet. Ska dessutom inte jobba på mitt vanliga jobb idag utan på Rövklövern, ett mindre mysigt ställe där jag inte känner personalen.
-Det är ett ban och allt ser normalt ut. Fantastiskt!!!! Jag kommer gråta floder!!!! =) Ja så hur som helst, ca kl 14 idag så vet ni att jag sitter på att sjukhus, antagligen i en gynstol och gråter av en eller annan anledning.

Puss på er

Här kommer en fruktansvärd film!! Jag fattar inte hur någon kan vilja lägga ut den på nätet!!!! Nu gör ju jag det oxå men det är ju inte mitt barn som föds och jag varnar för att det är känslig material...
http://www.youtube.com/watch?v=1A6vT1uXoH4 man måste vara medlem för att kunna titta men jag antar att de flesta är medlemmar där... Annars är det ordnat på under 1 minut.

Ja nu var det ett tag sedan jag skrev nåt här, har fortfarande ingen som helst motivation för det här bloggandet tyvärr. Men för mina kära vänner boende långt borta så får jag väl offra mig och göra en liten uppdatering av livet på landet...
Jag har jobbat ett tag på det nya jobebt nu och det fungerar utmärkt förutom att chefen inte vet när han ska anställa oss. Vore väl bra att ta reda på sånt först kanske, innan man går ut med en efterlysning efter personal... *hmm* Hur som helst så är alla på det nya jobbet väldigt gulliga så det blir nog bra när det väl händer... Får väl truga mig vidare på det vanliga jobbet så länge...

Magen växer!!! Tyvärr är det nog inte så mkt själva magen utan mest tarmarna som spökar. För jag gick från size, -ganska platt mage till size - inte så platt mage på bara några dagar...
 
       Hur ska detta sluta?? Trillingar kanske??

Jag är iaf i vecka 9 nu eller vecka 8+4 som en del säger. Nästa vecka så utvecklas könet på lilla bebis, jag håller både tummar o tår för att det kommer fram en lite kissimurra där nere. Men det blir säkert en lite snopp...
Jag mår förhållandevis bra men det är klart att jag har mått bättre. Men för att vara gravid så är det helt okey...

Murklans liv är fyllt av träning på brukshundsklubben o spårning ute i Sveriges skogar... Hon njuter av sitt hundliv till fullo!!
Tyvärr har den lilla skiten börjat både bajsa o kissa inne en hel del så vi får väl se hur det här slutar. Det går inte i längden att ha en hund som gör ifrån sig inne i tid o otid och som dessutom inte kan vara själv hemma. Jag pratar med henne om detta varje dag men hon vill inte lyssna...