Ibland har jag dagar när jag går o grubblar på att jag kanske har för lite vänner. Att det kanske är nåt fel på mig eller oss som familj eftersom vi inte umgås med så många. Hemska tanke, vi kanske rent av är avskydda... Ja så skenar tankarna iväg ibland när telefonen inte ringt på en hel dag eller när det är lördag och vi inser att vi inte har en aning om vem vi ska bjuda hem eller vem man kan våldgästa. Alla andra verkar ha minst 40 olika par att ringa till och spendera lördagskvällarna med. Vi kanske har 5-7 olika att välja på. Fast jäklar så bra dom är!! Alltså varför ska jag gå och sukta efter ett större umgänge när det är jag som har valt att ha det så. Jag orkar ju inte "tillfredsställa" hur många vänner som helst, jag tycker bara det är jobbigt. Men sen när alla råkar vara upptagna på samma kväll så känner jag mej ju lite ensam och tankarna börjar skena.
Men det jag vill komma till är att jag tycker verkligen SÅ mkt om dom som står mig nära, vill inte byta ut dom för alla pengar i världen. Dom är vekligen dom bästa som finns. Bortsett från mormor då... =) Jag önskar jag sa det oftare till mina vänenr att jag är så glad att dom finns och att dom betyder så mkt men nu försöker jag gottgöra det lite här... Så mina älsklingar, ni är bäst!!!!
Sen vill jag även tacka alla som är runt mig på ett eller annat sätt för alla gulliga ord här och via sms nu när vi haft det lite tungt. Ni är oxå guld värda och era ord betyder väldigt mkt dom oxå!!!

Nu känns det genast lite bättre...

Puss från Angelica som börjar få misstänkt ont i halsen. Tror jag ska skicka ersättningskrav till en liten killa på dryga året vid namn Viktor Bjelkengren...=)