Jag har börjat mitt nya vuxna liv hos en dagmatte igår. Mammas ledighet är tydligen över... 
Dom har varit hemma med mig hela sommaren eller rättare sagt barnen har varit hemma när mamma o pappa varit på jobbet. Mamma säger att det var tänkt att jag skulle få träna på att vara hemma själv under sommaren men det har dom tydligen misslyckats med för jag har då inte varit själv många minuter. Dom tror att jag bara klarar en halvtimma själv för jag har lyckats lura dom med att spela helt hysterisk när dom går ut. Då kom dom på den briljanta idén, enligt dom alltså, att lämna mig till en dagmatte... Fick jag bestämma så skulle dom inte jobba alls mina människor eller iaf ta med mig till jobbet. men det går tydligen inte för dom tycker jag springer efter dom för mkt... Hmff!!

Igår var första dagen och den tillbringade jag med att yla hysteriskt efter mamma i två timmar så den stackars arma människan som passar mig fick både tinnitus o nervsammanbrott... (Tror mamma) Samt att hon fick flytta sina utemöbler med risk för att jag skulle hoppa över staketet för att leta upp mammas jobb. Det var ju precis vad jag planerade oxå!
Men sen insåg jag att det är lika bra att jag lugnar ner mig och tar o leker lite istället. Med lite tur så kommer väl mamma o hämtar mig förr eller senare. Så jag tog o gav en liten shetland sheepdog en omgång tills han fattat vem som bestämmer.
Men då jag sprungit omkring o härjat ett tag så blev jag ju toanödig. Det fattade ju inte tanten som passar mig så jag gav henne en liten vink genom att sätta mig på hennes sovrumsmatta. Ha,ha, där fick hon! Nu ser hon nog till att ta ut mig i tid nästa gång...

Idag har det gått bättre, jag har inte ylat alls. Orkade inte, ville hellre börja leka direkt. Sen är hon ju snäll tanten, hon matar mig med köttbullar så det känns lite taskigt att hålla på o yla så där... Jag får komma på nåt annat bus tills nästa gång i stället.

Nu ska jag sova// Puss Murklan