72 timmar kvar...Om exakt 72 så ligger jag på operationsbordet med en kniv som karvar i min mage. Hjälp!!
Jag blir ju inte mindre nervös av att barnmorskan jag träffade igår visade mig duschen som jag ska använda inne på BB. Den var väldigt stor och det stod en sån där duschsäng där inne... "Den här duschen blir bra till dig sa hon, varför det undrade jag så klart. Jo det finns ju gott om plats för en rullstol här inne... "RULLSTOL???? Vad menar tanten?? Jo att jag kommer ha så ont att jag inte kan gå själv... Hujeda mig!!!! Kommer jag att överleva det här?? Antagligen,  men allt prat om att skaffa ett barn till lär jag nog få äta upp när jag ligger där och vrider mig i plågor... Fy bubblan så nervös jag är!!

Nu är jag hos min kära Milo för att ta nya gravidkort. De förra var ju ganska fina men när jag skickade dom på framkallning och förstorning så visade dom sig vara totalt odugliga. Allt var helt fläckigt, så synd... Nu är jag ju ännu tjockare. Det var inte riktigt så det var tänkt ju... Men vi får göra det bästa som går av det tjocka objektet...

Milo städar så jag passa på att prata lite med er under tiden men nu har jag banne mig inget mer att säga så roa er själva för en gång skull... =)

Puss

Ja så här illa är det alltså... Precis så här tjock är jag just nu!!
Håll i er...
     Detta var nog för två veckor sen utanför stallet...
     Karolin försöker lära Oliver att rida....
 Joho pojken...
     Så här ser jag ut i skrivande stund... Ska precis ut och äta...

4 dagar kvar nu tills lillebror kommer ut...

Puss från en totalt meningslös bloggare... =)

Välkommen hem!!!! Nu får du inte åka bort på länge för då blir jag sjuuuukkkkk....

Puss puss min fina

En vecka kvar nu!! Om en vecka idag vid den här tiden så har förhoppningsvis lille Mattheo kommit till världen. Hur mkt jag längtar dit går omöjligt att förklara. Att säga att det är som ett barn längtar efter julafton är inte ens i närheten. Det här är kärlek, kärlek som går genom hela ryggmärgen och bara omsluter mig med sin varma hand. Det pirrar, det värker och jag längtar såååååååå........ Älskade lilla unge, kom ut och gör mig till en stolt trebarnsmamma med ännu värre hängbröst, slapp mage, blek av sömnbrist och alldeles alldeles lycklig!!

Då tiden står allmänt stilla just nu så finenr jag ingen annan råd än att lägga ut helgens bilder på bloggen. Som vanligt tagna med min uber dåliga mobil så dom är av katastrofkvalitet men ändå...
 KÄRLEK!!!
 Matttes fina pojke, vad gör det väl att du väger 7 kg och jag knappt kan andas, när du är såååå sööööt....
 Här har vi då några av mina andra älsklingar här i livet. Oliver på Carrigan, Joho äter bajs, Kallo håller Nappe och Murklan rider.
 Lossan övervakar Murklans ritt. Murklan satt riktigt fint i sadeln ett tag med det fastnade så klart inte på bild...

Puss på er

Nu var det ju några dagar sen jag skrev nåt och inte känns det lättare idag heller! Men jag blir själv så frustrerad när mina vänner inte bloggar nåt så jag måste försöka föregå med gott exempel. Jenny är den enda som må vara förlåten då hon befinner sig på Cypern denna veckan....

Just nu springer jag runt i nåt "måstefixaobakarus" där tiden inte riktigt är på min sida. Det är så många måsten nu så här i väntans tider. Hemmet ska vara skinande rent, frysen ska vara full med både mat och godsaker, ingen tvätt får finnas i tvättkorgarna, sängen måste vara renbäddad, kylen fylld till bredden och alla 5011 olika papper som ska skickas till olika ställen ska hamna på brevlådan samt så klart alla kartonger som ska packas inför flytten. Jo sen måste det stå god och nyttig mat på bordet oxå varje dag. För att inte tala om alla saker som har med barnens skolor att göra, utvecklingsamtal, föreställningar, uppvisningar, skolresor, utflykter mm mm Pust, tur att jag inte fött än för då hade barnen nog missat hälften... Maj är helt klart den mest hektiska månaden varje år om man har skolbarn!

Jag undrar när tiden kommer när jag ska få ligga på soffan och bli behandlad som en prinsessa?? Serveras alla cravings på silverfat, få massage och få höra att man är så fin och duktig... Tyvärr kommer det där inte inträffa. Det närmsta jag kommer den situationen var nog igår när min älskade sa att han nog inte varit så snäll under min graviditet utan kunde gjort mkt bättre ifrån sig. Sant förvisso men lite sent att komma på det när det är 12 dagar kvar... Den där blombuketten eller det där kärleksfulla kortet hade ju inte suttit fel att få någon gång under dessa nio månader men man får vara glad för det lilla!!

Nej nu är det dags att ta tag i dagens sysslor, här finns ingen tid för att lata sig mer än nödvändigt!!

Ha en underbar dag alla härliga människor, vi ses o hörs!!

Puss

Alltså, så här får man inte säga, men jag är allt en jävel på att baka... Ha, ha, ha!!!
Det måste vara gravidhormonerna som lever runt i kroppen och får mig att få gröna fingrar, fast i baksammanhang då... Jag brukar nästan aldrig baka hemma i vanliga fall, utan nästan bara på jobbet för att få tiden att gå där. Men nu, nu finns det knappast plats för en ynka falukorv i frysen för den är proppfull med alla mina olika bakverk!
Idag tyckte jag att det saknades lite smaker på de olika bakverken så jag slog till och gjorde fyrdubbel sats med stora muffins. Ska det va så ska det var ordentligt... =)
Har nu då precis provsmakat på en av skapelserna, gudomligt god!!! Gjorde "Saftig sockerkaka" och hällde i stora muffinsformar och sen överdrev jag så klart med massa hallon och blåbär där i. Dom är sjukt saftiga och enormt goda... Tänk att jag säger så om något jag gjort själv!!
Sen blev det oxå massa stora chockladmuffins med Polly i. Skulle tagit Dumle men ville förnya mig lite och jag hoppas att det blev lyckat, har inte smakat än.
Allt jag har bakat är det då tänkt att jag ska bjuda folk å när de kommer och hälsar på lillebror men frågan är om det finns nåt kvar då för jag är i frysen varje dag och nallar... Lika bra att fortsätta baka varje dag så jag är på den säkra sidan! =)

14 dagar kvar...

Puss

Klassbollen i all ära men hur kul är det när det blåser så man håller på att frysa ihjäl?! Tanken är att hela dagen ska spenderas på en fotbollsplan idag tillsammans men klassens lag. Det ska hejas, peppas, buas åt andra laget, fikas och umgås. Det må låta underbart men när jag gick ut i morse och insåg hur kallt det var så önskar jag att jag bara fick sova vidare...
När vädret varit bra så har vi haft superhärliga dagar på klassbollen genom åren men vi har oxå haft dom med bara ösregn och man har haft lera upp till naveln. Det sägs att det ska regna idag oxå, kan man skylla på att man är höggravid då och åka hem med gott samvete tro?
Dags att gå ner och packa det sista och sen ge sig iväg med sonen och ett leende på läpparna. =)

Oliver hade inte gjort någonting alls!!
Det var en av hans bästa kompisar som skulle ta livet av sig och det här ville rektorn att vi skulle veta så klart. Att det sen blev en så stor sak av det hela att han kom hem till oss, det kan ju diskuteras men nu fick vi ju pratat ut om det ordentligt iaf...
Stackars Oliver var hur nervös som helst över besöket men vi kom på strax innan han skulle komma vad det rörde sig om så då lugnade han sig lite.

Så där, nu vet ni... =)

Sitter här vid datorn, kl är strax efter åtta på kvällen. Rektorn har ringt och sagt att han måste komma hit ikväll och träffa oss öga mot öga... Va? Hur många rektorer åker hem till föräldrarna på kvällen 20.30???
Varken vi eller Oliver har en aning om vad saken gäller... Snacka om att vi är nervösa och undrande!!

Är ganska övertygad om att det inte gäller nåt som Oliver gjort iaf och det känns ju skönt...

?????

Nu är minsann det kokta fläsket stekt igen...
Telefonen ringde när jag stod inne på Kapp Ahl med yngste sonen för att leta skolavslutningskläder. Det var rektorn på äldste sonens skola, för andra gången den dagen. Första gången ringde han som tur var inte för att Oliver gjort nåt dumt men andra gången där emot, cheeeezzzzessssss!!!!
Måste göra denna långa historia kort för annars orkar jag aldrig berätta hela...
Oliver hade två stora flaskor med sprit i skåpet på skolan!!!!!!!!!! VA???? Hur är det möjligt, min fina lilla underbara kille som gärna både pussas o kramas och är älskad av alla... Jag vet med säkerhet att ungen aldrig varit full så hur i hela friden kommer det sig att skåpet är fullt med sprit?? Jo efter mkt press från rektorer, oss föräldrar samt skolsköterskan så bryter Oliver ihop och berättar äntligen sanningen. Detta efter att vi förkalrat att om han inte säger sanningen så får farbror polisen ta hand om saken istället. Vi var verkligen på väg att åka till polisen och överlämna både ungen och spriten om inte sanningen kom fram.
Ena flaskan hade han fått av MIN MANS DOTTER!!!!! Jo så illa var det... Hon var skyldig honom pengar och istället för pengar så fick han spriten som hon stulit av sin mamma. Då inte spriten kvitterade hela skulden så fick han även lite pengar. För dom pengarna så köpte han en stor flaska vodka utblandat med Red Bull av sin och lillebrors kompis som bor här inte långt från oss. Sprit som han i sin tur stulit hemma.
På frågan vad han tänkt göra med all den spriten svarade han så klart; DRICKA DEN! Inte nog med det, han fick göra utandningstest oxå och innan han blåste så erkände han att han druckit i skolan. När jag hörde detta så trodde jag verkligen att jag skulle svimma.... Det gav inget utslag för han hade typ bara smakat lite men ändå...
Ja vi var iaf så nöjda att han erkände så vi kom inte ens för oss med att vara arga på honom. Han berättade för mig senare när vi kom hem att han vill så gärna prova hur det känns att vara full för alla hans kompisar pratar om det. Jag har full förståelse för detta men han har hela livet på sig att uppleva det och förklarade pedagogiskt om alla faror och nackdelar med att börja dricka som 14-åring. Tror inte han blev mindre nyfiken men vad mer kan man göra... Hot om Ingen Turkietresa för hans del, ingen moped, inga pengar, ingen dator, utegångsförbud mm verkar inte ha någon större effekt på honom så nu får vi bara hoppas på att han tar sitt förnuft lite tillfånga och lyssnar på vad vi sagt för nu är mitt mått rågat iaf... Klarar inte av nåt mer i mitt tillstånd. Så mkt grejer som hänt sen han började sjuan och jag blev gravid har inte hänt på många år sammanlagt ens...
Nej nu måste jag försöka glömma detta och se framåt. Har ju inte direkt sovit i natt, mest legat vaken med värsta ångesten och oron. Orkar inte med att vara tonårsmamma samtidigt som jag är höggravid.

Gode Gud, ge mig sinnesro....

Hur fick jag till det här?? Jag har alltså på helt egen hand lyckts göra min första alldeles egna header!!! Är så stolt så jag nästan spricker.... Är ju totalt okuninng på allt vad datorer heter och definitivt bildredigering men på nåt skumt sätt så har jag lyckats att både göra headern och få in den på bloggen. För er som inte känner mig så låter väl detta urdumt men för mig är det riktigt stort!! =)
Självklart är det massa fel på den både vad gäller storlek och färger men det är ungefär som när man får första teckningen av sitt barn, det är den mest fantastiska skapelse...

Mega stolta Angelica

Phelix har kommit in på Nya skolan till hans stora glädje. Själv tycker jag att det är vansinne att flytta barnen nu när dom ska börja sexan till hösten men då alla andra föräldrar verkar vara av en annan åsikt så får jag väl följa strömmen. Kan ju inte lämna kvar Phelix som enda killen i klassen för alla de andra flyttar till Nya skolan. Jag anser att vi borde hjälpa våran lilla skola som hotas av nedläggning snart pga för få barn och absolut inte flytta dom före sjuan, sen tycker jag att möjligheten att få gå i en liten skola där alla känner alla är rena privilegiet som vi borde uppskatta mkt mer men tydligen är det bara jag som tycker så... Nu är iaf beslutet taget och jag får hoppas på det bästa.
Nästa stora fråga är ju, ska jag flytta även Oliver dit? Kommer det gå bättre för honom då? Pratade med hans mentor förut angående Olivers situation och han visste faktiskt inte heller hur man ska göra så det blir till att suga på den karamellen ett tag... Hoppas bara att det går att få en plats till Oliver oxå om vi nu bestämmer oss för det. Fy vad det är svårt att vara mamma...

På tal på det så har jag ju tagit det enormt kloka beslutet att skaffa ett litet problem till, det som ligger i min mage... =) Nu är det 2,5 vecka kvar tills även Mattheo är en medlem i vår redan stora familj, hujeda mig.... Klarar man av sånt här i min ålder tro, känner mig ju nästan som en gammal tant. Det kan ju bero på att sist jag fick barn så var jag 22 nu är jag snart 35, det är stooor skillnad det gott folk...

Ha en fin dag//Angelica

Min finaste JennyPennyDarling har hjälpt mig att göra om lite här inne som ni kanske ser. Fick för mig att nu skulle det vara rosa ett tag... Får väl se hur länge jag står ut innan jag vill spy på det flickiga. Måste verkligen försöka lära mig det här så jag inte behöver slösa på någon annas tid för att fixa min blogg men jag är ju så otroligt dålig på allt som har med data att göra så det känns nästan omöjligt...
Tusen tack iaf älsklingen!!

Har varit och gjort tillväxtultraljud idag. Allt såg väldigt bra ut sa hon så nu kan jag andas ut den sista tiden. Lillbror vägde ca 2,8kg och var väldigt livlig. Jo tack, det visste jag redan innan.

Är nu sams med min älskade igen så jag skäms lite för att jag skällde så på honom härom dagen. Fast han var allt bra dum... =) Nu är han snäll... =)

Puss

Är det aktuellt tro? Kanske inte... Men man borde iaf ha möjlighet att skicka dom på uppfostringskurs i några dagar så dom kommer tillbaka som bättre män och fäder, eller? Om någon känner till någon sån kurs som kan ta emot med kort varsel så hör av er!!
Kanske är det jag som är helt ute och cyklar...
Förväntas man ALLTID ställa upp?
Även när det är 30 grader i sovrummet, svetten rinner, sammandragningarna kommer med 10 minuters mellanrum och sveper genom hela min kropp så det känns som jag blir överkörd av en ångvält, knappt kan vända mig pga en stor mage i vägen och jag bara har tre veckor kvar tills jag ska föda? Ska jag behöva svara med ett leende, självklart, kör på bara?
Kanske är det så, vad vet jag, men det känns inte rätt för mig iaf!!
Ska jag utöver detta behöva ta att han blir sur och inte pratar med mig på hittills15 timmar? Antagligen!!
Kanske är det även så att som mor i huset så måste man stå för all städning och matlagning in i den sista sekunden före ungen kommer ut. Att förvänta sig att maken gör det där lilla extra, förlåt, han grillade igår, som tex ansvara för städningen de sista veckorna, det är säkert att förvänta sig alldeles för mkt, jag förstår, men tanken slog mig så jag var tvungen att fråga....
Antagligen ingår det att man ska stå ut med alla hans nyck och dåliga humör oavsett vilket tillstånd jag är i och bara acceptera att är ahn sur så är han. Ingen särbehandling här itne för att man råkar se ut som en valross pga att man bär hans barn i magen, nej då, tuta på som vanligt bara. Är man chef så är man!! Jasså, egentligen räknas det inte om man är chef på jobbet, man måste automatiskt inte vara chef hemma bara för det... Hade jag fel igen.... Tänk om han förstod det oxå!! =)
Ha en underbar dag i solen mina vänner, det ska jag ha när jag städat färdigt huset!! Har bara bänkarna i köket kvar nu... Min man, ja han ligger i sängen o ser på tv!!
Puss

    Morgonmys i mattes o husses säng...
    Oliver & Joho på lydnadskurs
        Oliver & Phelix håller på o lär Murklan att hoppa genom däcket. Det lyckas faktiskt nästan varje gång men tyvärr lyckades jag inte fånga det på bild...
   Joho visar hur det ska gå till! Så söt!!!

Igår var jag hos min proffsfotograf, Milo Lilja... Hon fick mig till att posera både helt naken och endast i förd bh. Uppgiften var inte lätt, inte ens för ett proffs... Motivet var nämligen helt odugligt!!
Men efter mkt om och men så fick vi till några bilder som jag ska framkalla och hänga upp på väggen i en serie. Ni kan ju få se ett litet smakprov... Det här fotot kommer hänga i mitten och två liknande bredvid.

Jag har varit på världens bästa föreläsning!!!!!! Den borde ALLA föräldrar få gå på!!
Tyvärr kan jag  inte delge er speciellt mkt av vad som sades med risk för att mina barn läser min blogg. Då spricker ju hela mitt upplägg...
Det var iaf en kvinna och en man som båda arbetat med barn och ungdomar i 27 år ungefär. Plus att dom hade uppfostrat ett antal egna utomjordingar och nu även hade barnbarn. Att säga att det var intressant är en underdrift, det var så otroligt fängslande och jag ville aldrig att det skulle ta slut.
För att ge er andra, som missat denna föreläsning, ett par tips så kan jag säga följande...
Mammor, vi bär till största delen skulden till att våra barn och tonåringar är som dom är. Ja, jag är mamma jag oxå men jag får nog inse att dom hade rätt. Erkänner mig besegrad. Vi börjar redan så snart barnen börjar fatta minsta sak, att fråga; Ska vi äta nu? Ska vi leka lite? Ska vi gå och lägga oss nu? Det där fungerar bra så länge inte barnen kan prata men den dagen dom lärt sig det och svarar NEJ, den dagen har man redan börjat sin uppfostran på fel sätt tyvärr. Med andra ord, SLUTA FRÅGA ditt barn!! Säg NU SKA VI!!!
Ta tillbaka makten i ditt hem!! Det är nästa tips! Det är du som betalar för allt som finns inom husets väggar, tex dator, telefon, tv, kläderna dom har på sig, maten dom äter osv. Så länge dom bor under ditt tak så bestämmer du, glöm aldrig det!!!
Var stolt över dig själv och din föräldra roll!!! Du är jätteduktig på att vara förälder!!!
Var aldrig rädd för att ta en konflikt med ditt barn, barnet ska vara rädd för att ta en konflikt med dig!! Du ska aldrig behöva bevisa att barnet gjort något, det är barnet som ska bevisa att han/hon inte gjort det påstådda...
Det finns bara fem saker som man ska leva upp till som förälder, allt annat är extra saker...
- Ge barnet nyttig mat
-Se till så det är ute och rör på sig varje dag
-Krama barnet
-Lyssna inte så mkt på vad barnet berättar utan få det att lyssna på vad du berättar. Du har mkt mer att lära barnet genom att det lyssnar på dig än att du ska lyssna på vad han/hon gjort. Vi lägger alldeles för stor vikt vid att ge våra barn tid och uppmärksamhet, vi borde istället se till att dom ger oss mer uppmärksamhet. Fråga inte hur dom haft det i skolan, berätta hur du haft det på jobbet.
-Till sist, Se till att barnet sover i ett rum utan strålning. Alltså ingen tv eller dator i rummet.

Kan tänka mig att en del av det jag skrivit låter knäppt när det är taget ur sitt sammanhang men jag lovar att det inte var en enda person i hela aulan som inte höll med om att de här sakerna stämmer när man hört helheten. Åh vad jag önskar att ni kunde få gå och höra denna föreläsning... Man växte otroligt som förälder!!

Nu ska jag börja bära ut datorerna från barnens rum... =)

Puss på er

För att ni ska kunna sova lugnt på nätterna mina kära läsare så är det kanske bäst att jag ger ett litet livstecken ifrån mig...
Jag är inne i en riktig bloggsvacka just nu tror jag. Har huvudet fullt av tankar och funderingar, så mkt att jag inte orkar blogga.
Det är nåt nytt ofog som ungarna hittar på typ dagligen så jag blir helt slutkörd i min mammaroll bara av att vakna. Senast idag så ringde skolan och sa att yngsta sonen hade tänt på en liten brasa vid sida av skolan och sen gått därifrån helt oförstående till vad som kunde hänt trots lågor på 0,5 meter och rök moln flera meter upp i luften. Hur smart är man då när man är 11 år och inte fattar bättre. I samma veva berättar läraren att samma unge har haft alla rätt på frågorna på nationella proven. Hur går det till??? Hur kan man vara så duktig på matte, svenska och engelska men inte ha lärt sig efter 11, snart 12 år att lunta är förbjudet?! Ja jag begriper ingenting...
Så nu sitter jag här hemma med två killar med utegångs och dataförbud. Alldeles, alldeles underbart....

Utöver detta så håller magen på och skräms med att det snart är dags att föda. Har ungefär 40 sammadragningar om dagen och ibland även riktiga värkar. För bövelen, det är ju fyra veckor kvar till planerat snitt. Inte vill jag behöva få åka ner i full fart och göra ett akutsnitt inte... Så om den lilla älsklingen i magen kunde ta det lite lugnare så skulle jag vara väldigt tacksam.!!
Insåg idag att det nog var säkrast att börja packa bb-väskan för det kan nog bära iväg precis när som helst. *huu* Vill inte alls ha det så...

Så där gott folk, nu vet ni att tanten lever iaf!
Puss