Jag har tävlat för första gången... Då gick det så här!
 http://www.youtube.com/watch?v=aAWy9sEsL7o
Jag diskade mig i båda starterna men kul var det...
Det börjar med lite annat på filmen för jag vet inte hur man klipper men efter ca 1 minut så kommer jag o Joho!!

Håll till godo!!

Hej allihopa!
Hur mår ni? Jag saknar allt att gå in här o läsa era små kommentarer men det finns liksom ingen tid för sånt längre...

Mitt liv består just nu av renovering av köket, som faktiskt snart är klart o förhoppningsvis så kommer det komma en före o efterbild så ni får se hur duktigt vi varit..
Fast till största del så består det så klart av att ta hand om Mattheo, världens sötaste men gnälligaste bebis som ska ha full uppmärksamhet 24-7.
Just nu när jag lyckats få en megaförkylning så känns det uppdraget nästan omänskligt men jag får försöka överleva minut för minut...

Stor kram till er alla från oss alla

Puss & kram

Ska verkligen försöka få upp lite mer bilder någon dag men om det blir före eller efter jul det får vi se...

Puss o kram från oss

Son Linda skrev, en rad hinner jag med...
Det blev ingen operation pga förkylning.
Kram
Fyra rader visst... =)

Min 14-åring hade data igår. Då skämtar han med en kompis och låtsas stänga av hans dator varpå läraren får ett tuppjuck och drar honom i håret och slänger ner honom på golvet inför hela klassen. Sen slänger han ut Oliver ur klassrummet och in i ett annat rum. När Oliver sitter där så kommer läraren in och säger att nu pratar vi aldrig mer om det här!!!!!!!!!!!!!!!!!!! (Han vill alltså att Oliver ska glömma hela situationen...)

Nä hä, och varför inte det då?? Jävla idiotlärare!!! Jag är så arg så jag kokar!! Nu till den stora frågan, ska man polisanmäla eller inte? Vi ska på möte med rektorn där imorgon. Jag har Oliver hemma nu för han vill absolut inte gå till skolan igen. Konstigt va?

          Mattheo 3 månader
 Mys med pappa
 Oj glömde vända bilden... =) det är iaf Mattheos nya Rollsroyce, en självgungande gunga. Så uppskattad!
 Två urstolta killar som varit och köpt nya crosskläder och skydd!! Nu kör dom så det ryker.

Kram på er

    Jag föddes med ganska mkt hår, undrar vart det tog vägen??
    Jag o min bästa kompis hampus...
 Trött kille...
     Liten Älskling...
 Så här mysigt var det i morse...
 Min mellan Älskling Phelix...
    Min största Älskling Oliver & Joho på agilitykurs... Joho har fått låna Mattheos snutte ssom täcke...

Förlåt mig så hemskt mkt för att jag ödslar eran tid med att gå in här o titta om jag bloggat o så har jag aldrig gjort det. Jag vet att det är riktigt aptrist men så ser livet ut just nu.
Den efterlängtade gullungen skriker värre än någonsin de sista dagarna och ingenting hjälper!! Hundarna skäller i ett och väcker gullungen! De andra barnen bråkar på övervåningen och väcker gullungen! Ja dra mig baklänges, vilket kaos!! Var det det här jag längtade efter?? Ja, antagligen...

Men jag ska verklgien försöka att lägga ut lite nya bilder snart, inom en vecka så hoppas jag att jag får tid...

Saknar er alla, puss o kram

Som ni nog förstår så är jag strängt upptagen... Att blogga hamnar inte längre på första plats när det finns lite tid över. Konstigt va?
Dammråttorna anfaller snart i vardagsrummet men de hinner jag inte heller ta bort för när han väl sover så måste jag se till så familjen får mat och ibland även hinna ta en dusch eller gå ut med hundarna. Jösses att det skulle bli så här...
Trodde jag skulle få en söt liten baby som sov sött i sin vagn iaf några timmar per dag, men icke. Står vagnen still så sover han max en minut. Vad hinner man på en minut?? Kissa kanske... Jag måste snart be någon komma hit och gå ut med honom innan vi blir dammallergiker hela bunten...

Åter till spisen/Puss o hej

Bäst bilderna blev ju inte klickbara så jag lägger in dom igen...


 Jag spänner faktiskt ut magen för att han ska komma upp mer, riktigt sååå tjock är jag inte men nästan! =)

Har äntligen fått in bilderna i datorn så här kommer några bilder på gullungen med flera...


 smögen...

 Trötter
 Mkt söt systerdotter    På pappas axel...
   Allmänt söt...
   Kärlek...
 En annan sorts kärlek, bästa kompisarna... Mattheo och Hampus

Puss från oss

Men det är inte mkt mer!! Värmen tillsammans med flytten tar snart kål på oss alla... Att måla o tapetsera på en kokhet övervåning kan inte vara nyttigt...
Datorn står här uppe oxå så det är inte särskilt kul att gå hit och sätta sig. Jag bara rusar förbi med en svettig unge på armen...

Vi får höras lite längre fram mina vänner för plikten kallar... Men jag ska snart försöka få tid att lägga ut lite bilder på min lilla prins.

Varma kramar Angelica

Vi bor i en misär utan dess like just nu... Kartonger och skräp precis överallt!! Bara så ni vet...

Från torsdag så komemr vi bo i det nya huset och där har vi inget internet de första veckorna så då blir det, om möjligt, ännu tystare på bloggen än vad det är just nu... =)

Ha det gott allihopa så hörs vi lite längre fram!!

Kram på er

Igår och i natt höll jag verkligen på att dö... Eller nästan iaf!! Jag har haft migrän!!! Detta helvete började ett par veckor efter att jag fött mitt andra barn. Fram tills jag var 20 så hade jag aldrig haft ont i huvudet och önskade att jag skulle få veta hur det kändes... Gissa om jag fått äta upp det genom åren...
Satt med Mattheo hemma hos några kompisar när helvetet smög sig på. Dum som jag var så satte jag mig inte i bilen direkt vid första känningen och åkte hem utan jag satt kvar i deras soffa tills det var så illa att jag trodde jag skulle få spendera natten i deras säng alt på sjukhus. Men med en sista kraftansträning så fick jag på ungen kläder och ut i bilen. Tog mig hem på nåt mirakulöst vis och här blev det om möjligt ännu värre. Trodde ena ögat skulle hoppa ur huvudet på mig. Eftersom jag ammar så får jag inte äta nåt anant än alvedon så någon smärtlindring var det inte tal om heller. Som tur var så fattade min älskade att nu är det illa och serverade mig all tänkbar dricka och erbjöd massage i alla dess former. Det lindrade lite för stunden men sen drog det igång igen med värsta tänkbara smärta!! Snacka om att man är liten på jorden då!! Tankarna bara snurrar i huvudet, "Vill jag verkligen överleva det här eller är det lika bra att få somna in här och nu så jag slipper smärtan?" "Hur ska jag överleva natten med 15 amningspass och en unge som gråter över magknip?"
Min stackars man var sjuk. Febern höll på att gå ur kroppen på honom så svetten bara rann, men han fick snällt gå och bära på en skrikande bebis för jag kunde inte ens amma under kvällen. Uppe på detta så var det finalen i fotbollen... KATASTROF! Ha migrän just då, vad har jag gjort för att förtjäna det här??
Men sen blev det iaf natt och den har jag ju överlevt... Fast för att beklaga mig lite till så var den allt annat än mysig för den här förbannade huvudvärken släpper inte i första taget. Brukar ha ont i två dygn efter ett riktigt migränanfall så jag är inte 100 än men jag har iaf hopp om livet...

MEEEEENNN, har jag rätt att klaga över lite migrän när folk har det så mkt värre??!!
En kompis till mig har det betydligt värre... Hon ska ha barn om ca 10 dagar. För några dagar sen så begravde dom hennes svärmor och i lördags så dog hennes mamma. De stackars barnen i den familjen har alltså förlorat både farmor och mormor inom loppet av några veckor. Båda dog i cancer... Är det inte helt obeskrivligt förjävligt?!

Så jag tror att jag borde skämmas som klagar över migrän när det kunde varit 100 resor värre fast alla har ju sina egna problem...

Skickar all min omtanke och varmaste kramar till K och hennes familj... Det finns inga ord...

Nu är det nästan så att jag önskar att jag aldrig börjat med den här bloggen för den har blivit en ångestkälla.... Det är ju så tråkigt med folk som aldrig bloggat när man är inne och tittar, jag vet!
Men min hjärna är tom, bortsett från bebis, andra dumma ungar (ja mina egna så klart), flyttkartonger, besök av svärföräldrarna och den största ångestkällan av alla-STÄDNING! Det känns inte riktigt som om något av dessa ämnen är bra bloggämnen så tyvärr blir det inget idag heller!! =(

Fast en sak måste jag skriva... Har skrivit det förut men det tål att sägas igen...
Mina varmaste kramar till alla mina underbara och högt älskade vänner, ni är toppen, ALLIHOPA!!! Jag vore ingenting vettigt utan er och eran kärlek...

Love Angelica

Begriper inte riktigt vad det är för utmaning men jag får väl snällt göra som jag blev ombedd... =)

Jag blev utmanad av http://noonasblog.blogspot.com/

Regler: Svara på frågorna om dig själv.
I slutet av inlägget ger du den vidare till 5 andra bloggare.
Och sedan skriver du en kommentar hos deras bloggar att de har en utmaning att hämta

1. Vad gjorde du för tio år sedan?

Det tänker jag absoluti nte gå in på här men det är iaf inte samma sak som jag gör idag... =)

2. Vilka fem saker finns på att göra listan idag? (läs lördag)
Får väl skriva vad jag gjort för jag planerar inte att göra så mkt mer idag...
* Varit hos mormor och morfar och ätit middag
* Löst korsord
* Haft träningspass för sönerna som vill gå ner i vikt och bygga muskler
* Gått "långpromenad" med familjen. Allt över några km är långt när man nyss fårr barn och har foglossning ännu...
* AMMAT

3. Godis jag gillar:

Choklad & söta sega

4. Vad skulle jag göra om jag blev miljardär?

Antagligen bli knäpp i huvudet... Men jag skulle betala av lånen, köpa en häst & hundgård, ge barnen pengar och glädja mina nära och kära så mkt det gick...

5. Städer/orter som jag bott i?

Vänersborg, Trollhättan, Örebro, Göteborg, Värnamo.

Jag utmanar: Alla som känner sig utmanade eller utmanande går oxå bra... =)

Antar att det kanske inte är så kul att kolla på massa bilder på mina barn hela tiden men jag är så himla stolt så jag kan inte låta bli att visa upp dom... Älsklings-Phelix är inte hemma så mkt så han har tyvärr inte fastnat på bild den här gången heller...


 Närstudie på en chockad lillebror...



 Puddingarna!!
 Åh älskade barn..........

Ska nu beskriva för alla er som inte har barn hur man fördelar mamma och papparollerna... Vill säga att detta inte så mkt gäller mig själv utan kanske i största allmänhet just nu, utan att nämna några namn.

Mamma bär barnet i nio månader med allt vad det innebär av spyor, lågt/högt blodtryck, foglossning, sjukskrivning, sämre pension, kraftig viktökning, värk i fötter och rygg mm mm
Sen föder vi ut dom på ena eller andra sättet som inte kan betraktas som direkt smärtfritt även om just jag fick barn lite på en räkmacka...
Våra kroppar blir aldrig mer sig lika, speciellt magen hänger som en degklump, bristningar och fula ärr får vi leva med resten av livet. Se bara på min mage här nedan, vem vill ha en sån... Men vad gör man inte för sina små älsklingar?!

Sen får vi kroppen fylld med mjölk och hormoner som flödar lika mkt båda två. Vi ammar och gråter, ammar och gråter. Huvudvärken kommer som ett paket på posten när vi inte tycker att mjölken räcker till och vi är allmänt ynkliga. Bröstvårtorna ser ut som vulkaner, fyllda med sår.

Vad vill då papporna göra i den här situationen? Jo som en "nära pappa till mig" sa alldeles nyss. "Gå ut och supa, röka cigarr och visa för sin kompisar att man är en stolt farsa". Eller hur? Vad är det för en ekvation??? Måste påpeka att det inte är min man som sa detta! Med ut ska ha dock...

Sen fortsätter vi mammor att ta hand om gaphalsarna på nätterna i kanske flera års tid, stannar hemma för vård av barn mm mm Listan kan göras väldigt lång...

Alltså, hur kan det vara så skevt fördelat? Jag får trösta mig med att det trots allt är mamma som får njuta mest av bebisen och att papporna inte får samma nära relation förrän senare i livet. Nån rättvisa måste det ju var här i livet...

Vad jag ville ha sagt med detta var nog att vem fan kom på att papporna ska gå ut och supa med sina kompisar så fort man kommit hem från BB typ?? Ett totalt idiotiskt påfund!!