Har bestämt mig för att lägga ner den här bloggen, har ju totalt tappat intresset. Kan det bero på bebis tro?
Men jag får väl skriva det här först...

Pust!! Idag var första dagen på mitt nya jobb. Det var annorlunda kan jag lova.
Det hela går ut på att jag via telefon ska tolka och föra minnesanteckningar åt personer med talhandikapp.
Vi var fem stycken nya tjejer som började där idag. Från 8-16 fick vi sitta o bli fullmatade med information, träffa en talhandikappad tjej och försöka förstå vad hon sa, samt lyssna på ett antal samtal. Det låter kanske som en baggis men det var det verkligen inte!! Jag är helt slut!! Så mycket nya saker att lära och så mycket nya intryck på en dag är mer än vad jag orkar med...
Det bästa av allt var chefen! Han är nästan för bra för att vara sann!! Bara det att få ha honom som chef gör ju att jag vill ha jobbet. Hade nog kunant vara sopgubbe bara han var chef...

Nej tack o hej för mig, vi får väl se om det blir nåt mer skrivet här fram över men hoppas inte på för mkt... Fast lite bilder på magen o så kommer nog någon gång fram igenom...

Puss på er

Varför är jag så rädd för allting nu för tiden? Minsta lilla småsak får mig att tänka i kedjereaktioner utan dess like. Oftast helt orealistiska oxå!!
Nu har jag fått en riktigt dålig "idé" på hjärnan. Den innebär att jag kommer gå här tjock o go till o med vecka 18 och när vi kommer på ultraljudet så säger sköterskan att "Det finns tyvärr inget barn". Detta är väldigt vanligt förekommande!! För ett år sen så hade jag aldrig hört talas om fenomenet Ofostrig graviditet, men nu känner jag mig alldeles för påläst. Det innebär att man startar graviditeten normalt men efter någon vecka så dör fostret men kroppen känner inte av det utan fortsätter graviditeten som om inget hänt. Fostret absorberas av kroppen så när man kommer på ultraljudet ca v 18 så är det alldeles tomt i fostersäcken förutom vatten o moderkaka. Ganska snopet skulle jag vilja säga!! Detta är jag just nu helt övertygad om, kommer hända för mig/oss. Fatta att det är jobbigt att gå o oroa sig för nåt sånt här...
Jag kan inte längre glädjas åt att jag är med barn. Har tappat allt hopp idag och känner migm er o mer övertygad för varje dag om att nåt är fel.
Vad än folk säger så tror jag att man känner sin egen kropp bäst! Visst förstår jag att inte alla graviditeter behöver vara lika men det borde ju finnas iaf en gemensam faktor och den är väl att man bör känna sig gravid, eller? Fan o helvete, hur kunde det bli så här??
Det är riktigt illa att jag känner att jag inte vill blanda in min man i det här heller. Jag vill liksom inte ta ifrån honom glädjen att han ska bli pappa. När jag nämde nåt om det så verkade han mest tycka att jag ska acceptera att sånt händer i livet och det är smällar man får ta. Han uttryckte sig inte precis så men det var den känslan jag fick.

Nu ska jag tvingas spendera en hel helg på jobbet. det är ett helvete i vanliga fall men med dessa tankar i huvudet så är det ännu värre. En kompis till mig ska komma och lämna boken "Ett barn blir till" men som det känns just nu så vågar jag nog inte ens slå upp första sidan i boken...

Ha en bra helg!!

Ont magen från morgon till kväll. Hur ska detta bli? Jag har liksom inte så där gravidont utan mer "bajsont" och måste springa på toa i tid o otid. Det kan ju bero på att jag är konstant nervös oxå. Det känns nämligen lika nervös som roligt det här att vara gravid. Vet inte om jag vet vad jag gett mig in på egentligen. Det är nästaan så att jag funderar på att göra abort fast det är så klart bara en tanke, inget jag skulle genomföra. Det är rädslan för att föda och för att vi ska skiljas oss på kuppen bara för att vi skaffar barn, som gör att jag är så nervös, Det här är ju liksom inget man gör varje dag direkt. Ett livslångt beslut som förändrar resten av mitt liv är så klart nåt att fundera o oroa sig över.

Sen funderar jag även över hur jag ska göra med det nya jobbet som jag fått. Tänk att det fanns någon som ville anställa mig till slut ändå... =) Men jag måste ta reda på så att det inte är en ren timanställning för det är ju inte sjukpenningsgrundande och det går ju inte. Förr eller senare blir man ju sjuk samt att det är ju vansinnigt viktigt att jag får så hög föräldrapenning som möjligt. Ja detta tål att funderas på.

Nu är det dags att åka till jobbet, det är liksom tidig morgon nu. Fattar inte vad som fick mig att sätta mig här! =)

Alltså det här är inte klokt!! Jag är i sjundehimlen minst sagt. Det växer ett litet pyre inne i min mage... Helt ofattbart!!! När jag testade igår morse så var jag väldigt nonchalant o la testet åt sidan o gjorde annat för jag var ändå så säker på att det var negativt. När jag sen slängde ett öga mot testet o såg ett starkt plus så höll jag på att svimma! Jag bara skaka i hela kroppen och ropade på min älskling o sa att han ska bli pappa. Åh vilken känsla!!!

Så nu har jag sagt det nu får jag nog ta tag i duschandet som hänger över mig i min stressade tillvaro. Är nämligen nere i Värnamo med en kompis och hälsar på gamla bekantskaper. Nu har vi tillbringat förmiddagen på hästryggen och sen ska vi på krogen.
Lattjo Lajban!!

Idag ska jag ha mens. Men jag hoppas så klart att det ska bli en BIM dag. För er som inte vet så står BIM för BeräknadInteMens. Jag håller ju som bekant på och försöker tillverka ett barn. Detta utan att nå några större framgångar. Men den här månaden vilar ingen hysteri över mig. Jag vet redan att jag inte är gravid. Så tänker jag känna varje månad tills det helt plötsligt står ett plus på test stickan, om nu detta kommer inträffa. Min älskade vän Jenny berättade så underbart om hur det var när hon blev gravid första gången och ringer upp ClearBlue för att säga att det är nåt fel på testet när hon blivit gravid. Det tycker jag var bland det roligaste jag hört.

Eftersom jag blivit en förkastlig bloggare  den senaste tiden, detta kommer förändras när jag antingen blir gravid eller får tillbaka mobilen med bra kamera i av min kära make, så tänkte jag göra en liten sammanfattning av hur livet ser ut.

Sonen, han har rökat igen samt kommit för sent till lektioner så han är hemma på livstid nu utan både dator och pengar. Låter inte så kul va? Nej, det är det nog itne heller men jag vete fan om det är tillräckligt tråkigt för att han ska ta sitt förnuft tillfånga heller...

Nu ska han o jag snar tåka på Spårkurs med lilla älsklingen, Murklan alltså. Det tycker både hon o vi är skitkul plus att hon är så himla duktig o det gör ju inte saken sämre direkt.

Det hände nåt lustigt idag oxå. Jag fick ett sms från en tjej att det stod på en hemsida attt någon från Danmark söker efter en ponny som jag sålde för typ 10 månader sen. Hur skumt var inte det då? Hur har personen i Danmark hittat just min klubbs hemsida och varför söker han efter "min" ponny??? Fattar ingenting men jag har iaf mailat till gubben o sagt att det nog är mig han vill ha tag på.

Nej nu är det dags att laga mat så så hej svejs, på återseende