Min lilla älskling ligger just nu ute i sin vagn och sover så sött, totalt ovetandes om vad som komma skall. På onsdag är det dax, då ska den inte så efterlängtade operationen ske. tanken är att vi ska skrivas in imorgon på Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg och sen ska ha opereras där på onsdag morgon. Tyvärr är nu Mattheo lite förkyld så har vi otur så blir inte operationen av. Det vore hemskt retligt för det är många som berörs av detta. Mormödrar o farmödrar som tagit semester för att kunna vara barnvakt, vänner som ställt upp o tagit hand om hundarna mm mm. Så även om jag helst inte vill att det ska bli någon operation alls så är det ändå skönast att få den avklarad nu när man ändå är inställd på det. Den lille stackarn ska svälta i fyra timmar innan operationen. Det känns nästan som det största problemet. Tänk vad han kommer skrika!!! Hjälp vad jag kommer gråta... Angående Oliver så har vi haft ett antal möten med rektorerna och den idiotiska läraren. Får ng anse att saken är löst nu, utan anmälan. De flesta jag frågat har röstat på nej så det blev det beslutet vi tog oxå... Oliver verkar nöjd iaf så det är ju huvudsaken! Nu ska jag fortsätta framkalla bilder medans han sover så ni får ha det så gott så länge! Puss o kram från Angelica o barnen

Varför är jag så rädd för allting nu för tiden? Minsta lilla småsak får mig att tänka i kedjereaktioner utan dess like. Oftast helt orealistiska oxå!!
Nu har jag fått en riktigt dålig "idé" på hjärnan. Den innebär att jag kommer gå här tjock o go till o med vecka 18 och när vi kommer på ultraljudet så säger sköterskan att "Det finns tyvärr inget barn". Detta är väldigt vanligt förekommande!! För ett år sen så hade jag aldrig hört talas om fenomenet Ofostrig graviditet, men nu känner jag mig alldeles för påläst. Det innebär att man startar graviditeten normalt men efter någon vecka så dör fostret men kroppen känner inte av det utan fortsätter graviditeten som om inget hänt. Fostret absorberas av kroppen så när man kommer på ultraljudet ca v 18 så är det alldeles tomt i fostersäcken förutom vatten o moderkaka. Ganska snopet skulle jag vilja säga!! Detta är jag just nu helt övertygad om, kommer hända för mig/oss. Fatta att det är jobbigt att gå o oroa sig för nåt sånt här...
Jag kan inte längre glädjas åt att jag är med barn. Har tappat allt hopp idag och känner migm er o mer övertygad för varje dag om att nåt är fel.
Vad än folk säger så tror jag att man känner sin egen kropp bäst! Visst förstår jag att inte alla graviditeter behöver vara lika men det borde ju finnas iaf en gemensam faktor och den är väl att man bör känna sig gravid, eller? Fan o helvete, hur kunde det bli så här??
Det är riktigt illa att jag känner att jag inte vill blanda in min man i det här heller. Jag vill liksom inte ta ifrån honom glädjen att han ska bli pappa. När jag nämde nåt om det så verkade han mest tycka att jag ska acceptera att sånt händer i livet och det är smällar man får ta. Han uttryckte sig inte precis så men det var den känslan jag fick.

Nu ska jag tvingas spendera en hel helg på jobbet. det är ett helvete i vanliga fall men med dessa tankar i huvudet så är det ännu värre. En kompis till mig ska komma och lämna boken "Ett barn blir till" men som det känns just nu så vågar jag nog inte ens slå upp första sidan i boken...

Ha en bra helg!!

Alltså det här är inte klokt!! Jag är i sjundehimlen minst sagt. Det växer ett litet pyre inne i min mage... Helt ofattbart!!! När jag testade igår morse så var jag väldigt nonchalant o la testet åt sidan o gjorde annat för jag var ändå så säker på att det var negativt. När jag sen slängde ett öga mot testet o såg ett starkt plus så höll jag på att svimma! Jag bara skaka i hela kroppen och ropade på min älskling o sa att han ska bli pappa. Åh vilken känsla!!!

Så nu har jag sagt det nu får jag nog ta tag i duschandet som hänger över mig i min stressade tillvaro. Är nämligen nere i Värnamo med en kompis och hälsar på gamla bekantskaper. Nu har vi tillbringat förmiddagen på hästryggen och sen ska vi på krogen.
Lattjo Lajban!!

Nu håller vi på i tillverkningsverkstaden igen. Det är allt ett jävla slit måste jag säga... In ut, in ut!! =) Den här gången känns det inte lika spännande, antingen så blir jag gravid lr så blir jag det inte. Tänker inte hålla på och testa varannan dag den här gången, det är slöseri med pengar. Man går och inbillar sig att man är gravid i två veckor efter ägglossningen, letar symtom och börjar titta på bebiskläder, bara för att sedan få mens på utsatt datum. Snacka om meningslöst!! Nej, nu ska jag försöka att inte låtsas om att jag försöker skaffa barn för oddsen är nog inte på min sida ändå. Det blir nog lättare den dagen jag helt givit upp och bestämt mig för att sätta in en spiral igen. Då blir jag säkert gravid på sekunden.
Ännu värre blir det ju av att jag vet 3 st runt omkring mig som oxå håller på som oss just nu och ska föra sina bra lr dåliga gener vidare till denna många gånger hemska värld. En av dom är högst olämplig som förälder så jag hoppas i mitt stilla sinne att jag dels hinner före och helst att det inte slår rot alls i den där kroppen...

Sen undrar jag, K... Läser du min blogg? Om du gör det kan du väl berätta så jag vet. Då slipper vi orda mer om 29 oktober för då vet du ju redan att allt var ett skämt...

MÅSTE bara skriva att jag idag, torsdag morgon fortfarande inte fått min mens. Inte blivit medlem i Mensa heller för den delen men det är på god väg... =) Tränar flitigt på IQ-test varje dag så snart klarar jag nog Mensas inträdes prov. ELLER????
Men åter till saken. Jag har nu haft mensvärk i flera dagar utan att den kommit. Är man inte gravid då?? Jag tror det!! Åtminstone så vill jag det!! Vore så fantastiskt om det tog sig på första planteringen, då måste det bli en riktigt fin blomma ju...
Gjorde nåt kinesiskt test som visade att om jag är gravid nu så blir det en dotter. Det gör ju inte att jag vill det här mindre direkt... Men det visade att om jag blir gravid i september så får jag en pojke. Det stod att testet skulle ses som en kul grej men att det är över 50% träffsäkerhet. Wojne, Wojne!!

SUCK, jag blir så trött på mig själv. Jag är så otroligt velig!! Givetvis handlar detta om min mage, kanske ska döpa om den här bloggen till "Allt om min mage".
Till saken... Jag tror inte att jag är gravid idag! Hur kan det var möjligt tänker man då, igår kväll bloggade jag att jag tror att jag är 75% gravid och nu 12 timmar senare så tror jag inte att jag är gravid. Ni förstår, jag har antagligen någon form av personlighets störning. =) Som innebär att man har väldigt svårt för att bestämma sig... Nej, skämt o sido. Idag gör inte brösten ont alls så antagligen ömmade de bara för att jag ska ha mens inom en vecka. Dumma tuttar, luras på det viset. Inte för att det är värsta katastrofen om jag inte är gravid denna månaden men det är sååå jobbigt att vänta. Har ju alltid tidigare blivit gravid direkt så man förväntar sig liksom att det ska bli så den här gången oxå... Men tyvärr får jag nog se mig besegrad. Allt är nog inbillning för att jag vill det så gärna.

Men jag får väl nöja mig med att vi ska åka till Frankrike i helgen. Så lyxigt!! Vi ska flyga till Marseille över helgen och bo på ett fint hotell. http://se.wwte9.com/pub/agent.dll/qscr=dspv/nojs=1/htid=1660349/crti=4/foto-hotell Där ska vi om jag inte är gravid, dricka dyra drinkar, lapa sol, shoppa och äta god mat. Är jag gravid så gör vi allt utom att dricka dyra drinkar...

Nu ska jag krypa ner i sängen igen och verkligen njuta av att jag är ledig idag. Tisdag är den enda dagen på hela veckan som jag ska jobba, så otroligt underbart...

Ja det är så jag känner det om jag får säga det själv. Sulle tro att jag är 75% gravid.
Det innebär att jag förbukat 75% avtiden tills min BIMdag, alltså tre veckor av fyra, jag tror att det är 75% säkert att jag är med barn och det är kanske 75% chans att jag är gravid...
Höger tutte är sååå öm, det brukar den inte vara så det bordeju betyda nåt iaf, kanske betyder att jagär inbillningsjuk, vad vet jag. Det visar sig till helgen!

Nej idag är inte min man så sugen på att jag sitter här o skriver så jag får nog säga, pusso  god natt kära vänner
Det är nåt skumt med datorn oxå därför skriver jag så fel, det går inte att radera utan att bokstaven framför försvinner eller orden hoppar ihop...

Åh, vad tankarna far i huvudet. Kan nästan inte tänka på nåt annat än ifall det slagit rot i min mage eller inte... Vore ju rätt otroligt om så vore fallet. Kanske inte så vanligt att man blir gravid på första försöket men jag hoppas av hela mitt hjärta att vi har lite tur. Vi brukar faktiskt ha enorm tur med det mesta så varför inte med det här oxå?!

Nästa helg vet vi, grumf, vad långt det känns när man väntar på en sån här speciell sak. Tur att vi är i husköpartagen igen så man har nåt annat att tänka på så länge. Husköpartagen har vi varit i fram o tbx de senaste fem åren så det lär väl inte hända nåt nu heller men det är kul medans man håller på o letar iaf.

Mormor ringde nu o sa att huspriserna sjunker nu. Passar ju alldeles ypperligt!! Eller inte, vi lär ju säkert hinna köpa nu medans det är som dyrast o sen stiger räntorna typ 10% dagen efter vi köpt o så får vi gå ifrån alltihopa... Hjälp så optimistisk jag är!!!

Mitt hem har förvandlats till en verkstad... För här ska tillverkas en ny familjemedlem.
Detta är nåt helt nytt för mig för de andra barnen har liksom bara kommit till av sig själva men den här lilla/lille ska tydligen tillverkas med stor precision.
Så här är det. Vi är en stor familj!! En mamma som har två barn sedan tidigare, två pojkar på 13 år och 11 år. En pappa som har två barn sedan tidigare, en pojke på 10 år och en flicka på 9 år samt ett bonus barn som tillhör förra frun, en flicka på 15 år. Av någon förunderlig anledning så ska familjen utökas med ytterligare en liten gullunge... Hur denna något galna idé har kommit in i våra huvuden vet jag faktiskt inte för ofta är vi så trötta på att plocka upp efter de fem vi redan har så vi måste ha trillat och slagit oss båda två när vi tog beslutet att skaffa en till. Men beslutet är taget och då ska alltså tillverkningen börja.
Jag trodde det skulle bli väldigt svårt att känna någon sexlust när det liksom handlar om att göra ett barn men det var inga problem. Ägglossningen ägde rum i helgen och då var vi ju tvugna att leka kaniner ett antal gånger. Så från att normalt sett ha sex kanske en gång i veckan eller möjligtvis några fler gånger under semestern och till att nu ha sex fyra gånger på en helg blev ett stort steg. Fredagen fungerade bra och lördagen var helt okey oxå men söndagen var lite mer konstlad måste jag säga. Det blev många skratt när jag, som oftast inte är den drivade i sexfrågan, helt plötsligt är den som säger; ska vi ha sex? Detta har liksom blivit till ett intern skämt nu så kommentaren fälldes ett antal gånger under helgen. Sista gången var igår kväll när vi varit och duschat för 5011 gången och båda visste vad som borde göras. När jag ser att min älskade bara vill sova så är jag ju tvungen att fråga igen; Vill du ha sex? Han har aldrig tidigare tackat nej till ett sånt erbjudande men nu var han nog mest besvärad över frågan. Sen fortsatte diskussionen... -Men jag är inte heller så upplagd... -Men om du bara kunde tänka dig att tömma lite i mig så... -Snälla gör ett försök... Försöket inleds med ett kaninpök som känns så där roligt... Efter ca tre minuters försök så brister vi båda ut i skratt och inser att vi nog redan gjort allt vi kan för att tillverka ett barn under denna ägglossning. Det går inte att göra mer än så här.
Trodde aldrig att vi skulle hamna i den situationen när vi bara avbryter så här men det var ju kul att få uppleva det oxå... =)

Det är ju som sagt ett antal år sedan jag skaffade barn senast men de barnen har kommit till nästan bara av att ordet sex har uttalats. Det lär nog inte gå lika lätt den här gången för kroppen är ju typ 12 år äldre och jag är ingen ungdom längre direkt. Men jag kan ändå inte låta bli att hoppas på att det tar sig på första försöket. Det skulle passa så utmärkt in i planeringen. Då föds det i juni och då går jag hem lagom till sommaren. Kan ju inte bli bättre. Sparar dessutom ett helt års semester.

Åh vad jag längtar! Ska bli så himla kul att få tala om för folk att jag är gravid oxå, det lär inte vara en enda som skulle kunna gissa sig till att vi vill ha en sladdis... Fast vem vet, jag kanske inte blir gravid alls men det får tiden utvisa...