Nej vet du vad Linda, inte håller jag på o föder barn inte!! Jag har bara fullt upp med annat och inget särskilt på hjärtat... =)
Dagen idag har varit en argdag!
Äldste sonen har mage att komma hem och berätta att han skolkat igen trots att han i fredags blev av med både dator och möjligheten att vistas ute på ett antal veckor. Han undrade igår hur länge det skulle gälla, det får vi se var svaret då, det beror på hur du sköter dig. Idag, alltså inte ens 24 timamr senare så spär han på sitt straff av egen god vilja. Hur dumma kan tonåringar bli???? Antagligen hur dumma som helst...
Yngste sonen hade ett godislöfte som han svor på att han höll, han hade minsann aldrig tagit en endaste liten godisbit sedan nyår. Eller hur?? Han har så att säga blivit tagen med handen i godispåsen... Kommentaren blev, Jag hade tänkt säga det... Eller hur igen?! Där blev han 1000 kr fattigare och jag sparade 1000 kr, ja inte fy skam för min del, värre för honom! =)
Imorgon bär det av till Östra för sista kontrollen av Mattheo innan kejsarsnittet. Mkt spännande!!
Puss o god natt

Nu ska här renoveras, iaf om jag får bestämma. Har ju länge tittat på alla dessa inredningsprogram och suktat efter att vi skulle haft ett eget projekt som vi kunde anmäla och få värsta lyxvillan
Nu har vi ju snart en egen villa, dock inte det minsta lyxig men det är det som är planen.
Har nu tagit tag i saken och mailat till Äntligen hemma. Håller nu alla fingrar och tår för att dom ska inse vilket fantastiskt projekt dom kan få sätta tänderna i om dom kommer hit... Det är ju liksom bara att välja och vraka för hela huset behöver ju göras om.
Sen har jag en plan till för att få min önskan uppfylld men den ska jag inte berätta om nu och här utan jag ska se till att manipulera min älskade Jenny till att hjälpa mig med detta. Nej Jenny, du ska INTE komma och renovera åt oss!! Tänkte att du kanske kan ligga med Stefan så kan han i sin tur renovera, han verkar ju kunna det mesta enligt Martin... =)

För övrigt så har jag idag varit hos barnmorskan och konstaterat att alla värden var bra förutom att vågen stod på 73,6 kg. Det var ju inte så himla kul men med fem veckor kvar så kanske jag klarar mig under 80 strecket ändå som var mitt mål... Lilla jag som i många herrans år alltid vägt nåt på 40 kg väger nu snart det dubbla, hur är det möjligt??

Har även varit på blixtvisit hos tandläkaren och fyllt på lite fyllning i en tand som ligger i träda just nu och väntar på att rotfyllas när jag blivit människa igen. Alltså blivit av med magen. Det förra besöket slutade nämligen på golvet hos tandläkaren för att jag svimmade. Det vill hon inte vara med om igen! Tandläkaren alltså...

Sen har jag även genomfört den snabbaste husvisningen i världhistorien. På 6-7 minuter så hade jag visat dom hela vårt hus. Dom ev nya husföräldrarna alltså. De hann precis kasta in ett öga i varje rum samtidigt som jag påtalade att nu är det si och så många minuter kvar tills jag måste vara hos tandläkaren... Stackarna, dom minns nog inte alls hur det såg ut när de åkte härifrån.

Puss på er

Så där, nu har sommaren börjat! De första blommorna är planterade... Det kliar i fingrarna efter att åka och köpa diverse plantor men förståndet skriker nej. Vi ska ju liksom flytta... Men idag har jag iaf piffat till det liiite här hemma. Syns inte så bra men det blev iaf somrigt...

Helgen har kommit och gått med sitt lugn och underbara väder. Visserligen skiner solen fortfarande men det är inte riktigt samma känsla när resten av familjen är på jobbet och i skolan. Bara jag o vovvarna. Det där kommer jag nog vilja äta upp i många år framöver att jag kläckt ur mig för så lugnt som jag har det nu, kommer det dröja tills så där 2018 innan jag får det igen. Fattar ni???? Men det är ju själv valt så jag har ingen anledning att klaga varken nu eller sen.
Klockan är bara barnet på morgonen men jag är redan uppe och har ätit och klätt på mig, redo för att åka och shoppa. Dagens shopping ska bestå av matvaror, blommor till blomlådorna och sen en snabbis in på Lindex och köpa jacka till Phelix. Det är ungefär max vad min kropp klarar av idag efter att ha storstädat trädgården igår. Den som inte krattat 3500kvm när hon varit höggravid förstår nog inte hur det känns... Hur det ska bli imorgon när jag stått böjd över blomlådorna idag återstår att se men det känns säkert inte särskilt mkt bättre... Men det liksom kryper i hela kroppen efter att få greja och dona när det är så här fint väder!
Ha det gott//Angelica

Har hittat bilden du säker nu... Det ser ju exakt ut som er!! =)

Tänk att allting, ALLTID är mitt fel!!!! Hur kan det vara så?? När jag sa; "Undrar varför barnen alltid ska hålla på o tjata så fort det är nåt i telefon", (typ när jag säger "Kom hem nu" )
Då har dom 10 000 frågor om varför. När jag precis haft ett sånt här samtal, som jag anser var fullkomligt normalt, så säger J att det beror ju på att jag alltid ger dom utrymme till det. Men så är det inte!! Skillnaden är att jag kan inte vara som en diktator och bara skrika, "KOM HEM" och sen lägga på. Jag tycker att man måste väl svara barnen på deras tjat även om det är jobbigt. Hur ska dom annars känna sig om man bara säger en sak och sen lägger på? J var ju blixtsnabb på att ropa i bakgrunden att nu kommer han inte ut mer idag bara för att han gjorde så. Är det rätt??? Visst, barnen måste lära sig att inte tjata så fort det är nåt men måste man verkligen snäsa av dom? Är det fel att försöka förklara? Även om dom tjatar emot.
Nu gällde saken att Phelix var hos en kompis och hade kul. Vi ville att han skulle komma hem och äta. Phelix som redan ätit på Vattenpalatset var inte hungrig så klart. Vi ville ändå att han skulle komma hem en stund vilket han ju motsatte sig. Då utspelade sig ovanstående. Till saken hör att jag lovat Phelix att han skulle få sova över hos den kompisen ikväll. Nu är han på väg hem hur ledsen som helst pga att J sa att han inte kommer ut mer idag.
Är detta skillnaden på manligt och kvinnligt kanske? Vem har rätt och vem har fel?

Så ser det ut i köket.
Tänkte ev köra fondvägg med den tapeten på den här väggen men är rädd att det blir föööör mkt... Eller?

För mina kära hundvänner och annat löst folk så kommer här lite bilder från de senaste veckorna...
 Johos favoritställe. Obligatoriskt efter kissning. Man måste käka lite gräs i den orensade rabatten.
    Här sitter vi och väntar medans Jennypenny lämnar sina änglar på dagis.
 När jag skulle ta kortet så låg vi så fint bredvid varandra men så klart var Mucklis tvungen att sätta sig upp...
       Detta är från idag när vi var ute på förmiddagsbus på grannens baksida... När vi inte springer fort, fort och jagar varnadra i cirklar så brottas vi så här...

Pöss från oss vovvar till alla hussar o mattar

Den här tapeten ska jag på något vis lyckas övertala min älskade till att vi MÅSTE ha i köket!!! Den matchar de gröna luckorna helt perfekt... Sen får man köra beige på de andra väggarna. Frågan är bara vad man tar för färg på kaklet? Det får jag nog klura på ett tag... Men jag blir så glad när jag väl lyckas bestämma mig för nåt!! =)

Hmm, vågar nog inte visa den. Säkrast att bara åka och köpa den och hänga upp någon kväll när han jobbar sent... =)

Tror att hela min blogg kommer handla om tapeter och färger fram tills jag får barn. Står ni inte ut så är det lika bra att ni inte ens går hit och tittar... =)
Kommer vilja ha era åsikter femtioelva gånger säkert så om ni ändå gått in här och kikat så snälla säg vad ni tycker!

Letar tapet till hallen och trappan. Är detta snyggt?




Alla dörrar samt trappan kommer vara vitt.

Till Olivers rum. Ska vara som fontapet på två väggar.
Nr 1

Nr 2 Till denna så ska i så fall två väggar vara vita...

Please skriv nu vad ni tycker...
Puss

Nu har skolan ringt igen... Igår hade min älskade son skolkat hela eftermiddagen igen!!!! Vad 17 gör man??? Mord är ju som sagt inget alternativ... Annars ligger det väldigt nära till hands just nu...
Fattar inte heller varför skolan ringer dagen efter istället för samma dag, obegripligt dumt!!
Så om det finns någon kunnig mamma eller pappa där ute som kan ge mig några bra tips, varsågod...

Tapetvalen stiger mig åt huvudet!! Hade bestämt mig för cappuchino i hallen och trappan och matcha det med en fin fondvägg samt vita väggar i vardagsummet men nu vet jag varken ut eller in...
Vad ska man satsa på? Vill att hela huset ska ha en tråd i sig så hyfsat samma färger i alla rum, iaf ska dom matcha.
Det jag var inne på var ju cappuchino/nougat ihop med vitt som en tråd men nu vet jag inte om grått, vitt o svart är bättre??
Randigt är ju helt plötsligt toksnyggt igen, jag som hatat det i flera år. Nu menar jag inte de här vanliga ränderna utan lite blandat smalt, brett o i olika nyanser...
Eller är det blommor och krusiduller som gäller?
Snälla hjälp mig, får fullkomlig panik!!!! Det är ju väldigt dyrt att göra om ett hus på 200 kvadrat så det får inte bli fel...
Kom nu med lite smakråd!!

Hade världens planer för idag men inget av det blev gjort, vad ovanligt!!
Det kommer folk och ska titta på vårat hus om en timme så jag springer mest runt o kollar så att det är ordentligt städat överallt. Blir lika förvånad varje gång jag kommer in i ett rum som jag vill minnas var städat för en timme sen men nu är det helt plötsligt ett antal saker att plocka upp från golvet, behöver dammsugas igen eller liknade. Självklart har barnen gjort intågande i det rummet... *suck*

Som jag har längtat o trånat efter den dagen barnen är utflugna och jag kan få ha det städat i alla fall i två dagar efter jag städat, laga den maten jag vill äta, läs innehållande grönsaker, slippa tvätta 17 maskiner tvätt på en vecka osv. Å så går jag och skaffar ett barn till, hur tänkte jag då????

Så känns det idag!! Varför sa jag inte förlåt till Oliver igår?? Nu får jag ju gå hela dagen med dåligt samvete innan han komemr från skolan så jag får krama honom och tala om att hans mamma inte är riktigt vid sina sinnes full bruk just nu. Som om han inte visste... =)
Jag är en stark förespråkare av att man inte ska gå o ha dåligt samvete för saker man gjort som kanske inte riktigt var så bra, man är ju inte mer än människa. Men gårdagens scenario var kanske att ta i i överkant...

*ggggrrrrrr* Är så arg så jag kokar!!!!! Nu märks det verkligen att jag är gravid... Hormonerna bara bubblar i kroppen och gråten i halsen.
Så här var det... Jag har väntat på att agilityträning med hundarna ska börja. Idag var det äntligen dags. Då jag är ganska så tjock o ch otymplig samt har en hel del foglossning så klarar jag inte att vara med och springa på någon agilityträning utan kan på sin höjd träna lite slalom eller enskilda moment. Men min 14-årige son skulle följa med och hjälpa sin mamma. Han tränar ju även med Joho på helgen så det passar ju utmärkt att dom får lite extra träning ihop.
När vi hade ätit så skulle han bara gå ut och studsa en stund fram tills vi skulle åka. Under tiden så packar jag allt vi ska ha med oss och talar glatt om för Joho att nu ska vi åka och träna o oj vad roligt det ska bli. Joho är helt sprallig och känner på sig att nåt är på gång... Köttbullarna som packades kunde ju visserligen ha bidragit till att han misstänkte vad som komma skulle...
Glad i hågen går jag ut, givetvis lite sen och inser att nu får vi stå på för att komma i tid. Men var fan är barnen???? Allihopa är borta!!! Jag blir helt förtvivlad och börjar springa runt och leta. Hittar dom ingenstans. Efter några minuter inser jag att det är lika bra att ge upp för vi kommer komma alldeles för sent. Beger mig ändå ner i parken dit jag misstänker starkt att dom begett sig. Tar med mig hundarna som ju hör ganska bra. Står där nere o ropar allt vad jag kan på Oliver. Inte ett ljud. Hundarna hör ingenting heller.
Med gravidgråten i halsen så vänder jag hemåt samtidigt som jag smider planer på vad Oliver ska få för hemskt straff för detta brutala felsteg... Släpa honom i håret runt gården.. Nej, det är lite väl hårt även om det låter väldigt lockande. Få städa hela övervåning själv. Mkt bra förslag enligt mig. Utegångsförbud imorgon på hans "heliga fredag", nästan ännu bättre förslag. Rumsarrest resten av kvällen, ja det låter utmärkt. Så får det bli!! Går in för att rådfråga herrn i huset om vad han tycker om mina straff. Vad svarar han, jo att Oliver nog inte ska straffas alls för det här var väl inget... Inget????? Herre gud, hela världen har ju nästan rasat samman i min gravidvärld...

Jag sväljer förtreten och går ut för att träna med min älskade hund i trädgården. Joho är överlyclig och lägger sig som en klocka under fotgående. Allt sitter som smäck fast vi inte tränat alls på säkert en månad. Underbara jycke!!

Tiden går och fortfarande inte en skymt av något barn. Bestämmer mig för att visa mina tapetförslag för maken. Givetvis är vi inte riktigt överens där heller. Nej nu klarar jag inte mer!!! Varför kan inte bara tjejer automatiskt få bestämma vilka tapeter man ska ha. Det är ju ändå jag som har bäst smak... =) Visst har han en poäng i att man inte ska välja nåt som är för inne för det ska sitta i många år men man behöver ju inte göra allt hur diskret och tråkigt som helst när man ändå gör det.

Olivers överkast går i vitt och lime, hans gardiner i vitt-lime-nougat, hans krukor i lime och brunt. Är det då inte smart att välja någon tapet med dessa färger. Jo jag skulle nog tro det... Plus att hon sa i färgaffären att lime kommer starkt nu. Men LIME, herre Gud, det går ju INTE!!! för då kommer vi minsann få tapetsera om flera gånger och det kommer inte på frågan... *suckar djupt* I give up!!

När jag sitter och skriver detta så kommer barnen hem. Oliver kommer upp till mig och säger givetvis att han glömde. Jag svarar bitskt att han borde få stryk och att det är rumsarrest som gäller. Sen börjar jag gråta och sekunden där efter börjar Oliver gråta. När jag ska tala om hur ledsen han gjort mig så bara brister allt. Det stackars barnet försöker skylla på att lillasyster Clara ramlat i bäcken och att dom inte kunde lämna henne. Jag skiter väl i Clara svarar jag, hon kan ju simma... Ja ni hör ju själva vilken nivå av vuxenhet jag låg på just då.. Stick här ifrån så jag slipper se dig försöker jag men Oliver står envist kvar och bara glor på skärmen. Till slut går han med svansen mellan benen. Älskade unge!! Vilken idiot till mamma han har just nu. Det kan inte vara lätt... Efter en stund ropar han och frågar om han verkligen måste vara på rummet hela tiden eller om han får gå ut och studsa. Gå du, bara jag slipper se dig, svarar jag fortfarande lika sur. Där är vi nu!!
Han på studsmattan och jag här med världens sämsta samvete. Men så får det förbli för jag orkar inte reda ut den här soppan just nu. Orkar inte vara gravid längre...

Jo, uppe på detta så kommer Clara och Phelix in som båda givetvis har ramlat i dammen eller bäcken, vilket orkar jag inte ens ta reda på men med tanke på hur Phelix såg ut så var det nog dammen. Han hade lera upp till öronen. Han fick givetvis höra att nu har han varit i parken och lekt för sista gången och varenda mm av hans skor och kläder ska han tvätta upp tills det är skinande rent, alldeles själv och hör sen... Claras kläder tog så klart pappa hand om medans mitt stackars barn får klara sig själv. Tänk vad livet är orättvist i en familj med delade ungar...

 Jag har en liiiiiiten liiiiiten mage.....
Kolla själva!!


  

En man sitter hemma och kollar sport på tv när hans fru
frågar:
- Kan du fixa lampan i hallen??

Han tittar snett på henne och säger:
- Ser jag ut som en elektriker ?

Men kan du fixa kylskåpsdörren då??
- Laga kylen !!
- Ser jag ut som en kylmontör??

Jaha, men du kan väl åtminstone fixa trappsteget vid
ytterdörren.

Han säger:
- Jag är f-n ingen snickare och fixar inga trappsteg!!
Ser det ut som det står Järnia i pannan på mig ? Jag har fått nog.

Jag går till puben... Han går till puben och dricker
några timmar och börjar få skuldkänslor och bestämmer sig för att gå hem
och laga de trasiga sakerna.

När han kommer hem märker han att trappsteget är lagat,
lampan i hallen fungerar och att kylskåpsdörren är hel.

- Älskling, hur har det här gått till??

Tja, efter du hade gått satte jag mig på trappan och
grät lite.

Just då passerade en ung man och frågade vad som var
fel. Och jag sa som det var.

Han erbjöd sig att fixa alla sakerna om jag antingen
hade sex med honom eller bakade en kaka.

-Jaha sa mannen: Vad blev det för sorts kaka då ??

Men Hallååååå...
- Ser jag ut som en jävla konditor
eller? 

Idag ska jag åka o träffa en gammal kompis i Vänersborg. Hon har ingen aning om att jag är gravid... Har pratat med henne flera gånger i telefonen under graviditeten men har lyckats att hålla mig från det ämnet bara för att få se hennes min den dagen hon upptäcker det. Senast igår när jag pratade med henne i telefon så berättade jag att vi köpt hus. Då svara hon, "Alltid när man pratar med dig så har det hänt nåt nytt, antingen är det förlovning, bröllop, köpt häst eller hund och nu har ni köpt HUS!!" Tänk er hennes ansiktsuttryck när hon ser att jag är höggravid oxå... =) Obetalbart!!!

Nu måste jag dra, puss & hej

Angelica/husägare =)

Idag har Oliver & Phelix varit på första hundkursen. De var ute i skogen och spårade i fyra timmar i kylan. Inte illa av mina fyra älsklingar... Hundarna var välklädda så dem var det inte synd om men barnen som skulle se till att få på sig både vantar, mössa och varma tröjor följde givetvis inte mina rekommendationer utan när vi hämtade dom så kröp det fram att det varit gaaanska kallt.
Både Murklan & Joho tvärslocknade i bilen direkt de hoppat in. Totalt utpumpade dom små stackarna. Det tar på krafterna att träffa massa andra hundar på en gång och sen vara tvungen att använda näsan oxå för att hitta lillhussarna. Detta hade de givetvis fixat med BRAVUR!! Murklan är ju en fena på att spåra, hon skulle nog kunna jobba med detta...
Joho gjorde sitt bästa och hittade dom några gånger trots att han har sin egen stil, lukta i vädret i stället för på marken. Den tekniken fungerar inte riktigt lika bra men vad gör det. Huvudsaken är att dom har roligt.
Nästa vecka börjar freestylen, då kommer Joho att glänsa för han är grym på konster!!
Tänk vad djur och barn kan göra en både stolt och lycklig!! (Å jävligt förtvivlad)
Nu ska vi dra till Linda o Niklas o se på Körslaget.
Puss & hej

Bara timmar kvar nu...  Tills vi ska skriva papper på huset alltså. I mitt huvud finns inte så mkt annat för tillfället. Inte ens min stadigt växande mage kan få mig på andra tankar.
Vi har nu precis varit och besiktigat huset, på egen hand. Hade enbart min käre svärfar till hjälp. Tror inte att man behöver ta dit en riktig besiktningsman till ett hus som är byggt och tillverkat av ett pakethustillverkare. Självklart vore det det bästa men det känns som om man kastar iväg 7000 på ingenting faktiskt.
Familjen var väldigt trevlig och berättade gärna om allt som var både bra och dåligt med huset. Måste säga att jag är otroligt nöjd med vårt beslut, änn u mer än innan. Det finns faktiskt inte nåt direkt att klaga på mer än att dom har grymt dålig smak men det kan ju inte dom hjälpa...
Vi ska få deras gamla husvagn med på köpet, detta förlsag fnös vi åt när vi hörde talas om det på visningen men idag insåg vi att det är nog ingen dum lösning ändå för någonstans måste vi ju förvara saker och tillsvidare, läs tills vi vunnit pengar, så får den duga. De skulle även lämna kvar sin ved och det är ju oxå tacksamt...

Sitter på kontoret på min älskades företag nu och väntar på att han servar svärfars bil sen vill jag nog åka och köpa lite kartonger för att börja packa... Det suger lite i flyttarmen nu faktiskt, trots att det är nästan 4 månader kvar.
Ha en fin helg mina kära//Angelica

Gravid kvinna med grava sömnsvårigheter ligger i sin säng och slumrar en kväll, efter att ha jobbat tre kvällar i rad och är mkt trött. Har uppe på detta haft en "gravidgråtattack" på jobbet i kväll som var nästan omöjlig att häva vilket innebär att jag satt och hulkade en bra stund med tårarna fullkomligen sprutande och ansiktet antog mer o mer samma färg som en tomat. Såg på Spårlöst där en stackars tjej sökte och fann sin pappa på andra sidan jordklotet. Det var alldeles för mkt för en gravid kvinna att klara av!!
Hade även tidigare under kvällen haft ett inte sååå givande samtal med en underbar 14-åring som talade om att han minsann ville flytta till fosterhem hellre än att bo kvar hos oss. Tänkte spendera resten av sin skoltid med att skolka och uppe på det rymma hemifrån samt ta livet av sig... *suck* Är de inte ljuvliga de små liven så säg...
Iaf så ligger jag där i sängen och har somnat med tvn på för fullt, snusen inne, ja jag snusar trots att jag är gravid, så illa är det. Med andra ord väldigt trött, för jag kan aldrig lyckas somna med snus inne om jag inte är totalt dödstrött. Gravidtrött typ... För er mammor som vet vad det innebär.
Vaknar av att hundarna för ett himla väsen och skäller som galningar pga att husse kommer hem. Inte mkt att bli sur över, då det är jag som köpt dessa hundar...
Men... Hela din kropp, KATASTROF!!
Jag lyckas trots detta på något vis somna om IGEN!!
För er som inte lever ihop med mig kan jag berätta att om någon väcker mig när jag sovit en liten stund så kan jag omöjligt vis somna om igen. Då har hjärnan fått den där lilla tuppluren den behövde och sen fungerar den fint som smort igen. Något irriterande. Ännu värre är det nu när jag är havande!! Kan knappt sova på nätterna alls. Om jag inte är uppe o kissar så ligger jag o tänker på allt och ingenting och kan absolut inte sova. Detta börjar bli lite påfrestande.
Så vaknar jag igen av att min älskade kommer in i sovrummet, än så länge helt ok, han bor ju oxå här liksom... Men vad gör han?? Sänker ljudet på tvn till nästan helt tyst och lägger sig och börjar ÄTA!!! Det smaskar och luktar, tuggas och klunkas... 23.30!!! Alltså hallå, hur glad blir man då??? Inte ett ord säger han fast han märker att jag vaknar, äter bara lugnt vidare på sin, håll i er, GRILLADE KYCKLING!!!
Tror man som man att man kan komma undan levande med det?? Hur tänker man då?? Vore det inte  för att han varit till enormt stor hjälp med den underbara 14-åringen tidigare under kvällen så hade jag stypt honom och hängt upp honom i testiklarna så arg blev jag. När jag reser mig och går ut, givetvis för att äta jag oxå, så säger han inte ett ord. Frågar inte ens vad jag ska göra eller ännu mindre ber om ursäkt ifall han väckt mig.
Jag går ner och sätter mig vid köksbordet och äter. Efter en stund kommer han för att hämta påfyllning. Frågar mig då varför jag inget säger. Svaret löd; VAD ska jag säga??? Jag fick inget svar på den frågan...
Nu sitter jag här vid datorn, klarvaken och lär så förbli i flera timmar till. Värdefulla timmar som jag kunde spenderat i sängen... Men min hungriga make såg till så jag slapp det.. Why didn´t I become a lesbian, I just wonder...
Sleep well