Hopp om livet
Igår och i natt höll jag verkligen på att dö... Eller nästan iaf!! Jag har haft migrän!!! Detta helvete började ett par veckor efter att jag fött mitt andra barn. Fram tills jag var 20 så hade jag aldrig haft ont i huvudet och önskade att jag skulle få veta hur det kändes... Gissa om jag fått äta upp det genom åren...
Satt med Mattheo hemma hos några kompisar när helvetet smög sig på. Dum som jag var så satte jag mig inte i bilen direkt vid första känningen och åkte hem utan jag satt kvar i deras soffa tills det var så illa att jag trodde jag skulle få spendera natten i deras säng alt på sjukhus. Men med en sista kraftansträning så fick jag på ungen kläder och ut i bilen. Tog mig hem på nåt mirakulöst vis och här blev det om möjligt ännu värre. Trodde ena ögat skulle hoppa ur huvudet på mig. Eftersom jag ammar så får jag inte äta nåt anant än alvedon så någon smärtlindring var det inte tal om heller. Som tur var så fattade min älskade att nu är det illa och serverade mig all tänkbar dricka och erbjöd massage i alla dess former. Det lindrade lite för stunden men sen drog det igång igen med värsta tänkbara smärta!! Snacka om att man är liten på jorden då!! Tankarna bara snurrar i huvudet, "Vill jag verkligen överleva det här eller är det lika bra att få somna in här och nu så jag slipper smärtan?" "Hur ska jag överleva natten med 15 amningspass och en unge som gråter över magknip?"
Min stackars man var sjuk. Febern höll på att gå ur kroppen på honom så svetten bara rann, men han fick snällt gå och bära på en skrikande bebis för jag kunde inte ens amma under kvällen. Uppe på detta så var det finalen i fotbollen... KATASTROF! Ha migrän just då, vad har jag gjort för att förtjäna det här??
Men sen blev det iaf natt och den har jag ju överlevt... Fast för att beklaga mig lite till så var den allt annat än mysig för den här förbannade huvudvärken släpper inte i första taget. Brukar ha ont i två dygn efter ett riktigt migränanfall så jag är inte 100 än men jag har iaf hopp om livet...
MEEEEENNN, har jag rätt att klaga över lite migrän när folk har det så mkt värre??!!
En kompis till mig har det betydligt värre... Hon ska ha barn om ca 10 dagar. För några dagar sen så begravde dom hennes svärmor och i lördags så dog hennes mamma. De stackars barnen i den familjen har alltså förlorat både farmor och mormor inom loppet av några veckor. Båda dog i cancer... Är det inte helt obeskrivligt förjävligt?!
Så jag tror att jag borde skämmas som klagar över migrän när det kunde varit 100 resor värre fast alla har ju sina egna problem...
Skickar all min omtanke och varmaste kramar till K och hennes familj... Det finns inga ord...
Satt med Mattheo hemma hos några kompisar när helvetet smög sig på. Dum som jag var så satte jag mig inte i bilen direkt vid första känningen och åkte hem utan jag satt kvar i deras soffa tills det var så illa att jag trodde jag skulle få spendera natten i deras säng alt på sjukhus. Men med en sista kraftansträning så fick jag på ungen kläder och ut i bilen. Tog mig hem på nåt mirakulöst vis och här blev det om möjligt ännu värre. Trodde ena ögat skulle hoppa ur huvudet på mig. Eftersom jag ammar så får jag inte äta nåt anant än alvedon så någon smärtlindring var det inte tal om heller. Som tur var så fattade min älskade att nu är det illa och serverade mig all tänkbar dricka och erbjöd massage i alla dess former. Det lindrade lite för stunden men sen drog det igång igen med värsta tänkbara smärta!! Snacka om att man är liten på jorden då!! Tankarna bara snurrar i huvudet, "Vill jag verkligen överleva det här eller är det lika bra att få somna in här och nu så jag slipper smärtan?" "Hur ska jag överleva natten med 15 amningspass och en unge som gråter över magknip?"
Min stackars man var sjuk. Febern höll på att gå ur kroppen på honom så svetten bara rann, men han fick snällt gå och bära på en skrikande bebis för jag kunde inte ens amma under kvällen. Uppe på detta så var det finalen i fotbollen... KATASTROF! Ha migrän just då, vad har jag gjort för att förtjäna det här??
Men sen blev det iaf natt och den har jag ju överlevt... Fast för att beklaga mig lite till så var den allt annat än mysig för den här förbannade huvudvärken släpper inte i första taget. Brukar ha ont i två dygn efter ett riktigt migränanfall så jag är inte 100 än men jag har iaf hopp om livet...
MEEEEENNN, har jag rätt att klaga över lite migrän när folk har det så mkt värre??!!
En kompis till mig har det betydligt värre... Hon ska ha barn om ca 10 dagar. För några dagar sen så begravde dom hennes svärmor och i lördags så dog hennes mamma. De stackars barnen i den familjen har alltså förlorat både farmor och mormor inom loppet av några veckor. Båda dog i cancer... Är det inte helt obeskrivligt förjävligt?!
Så jag tror att jag borde skämmas som klagar över migrän när det kunde varit 100 resor värre fast alla har ju sina egna problem...
Skickar all min omtanke och varmaste kramar till K och hennes familj... Det finns inga ord...
Kommentarer
Postat av: Linda
Fy vad hemskt med migrän. Jag vet hur det känns, varje gång jag har det ligger jag och funderar på enklaste sättet att avsluta livet :) Nästan... Hoppas att du mår bättre nu iaf.
Jag brukar tänka att man bara kan relatera till sig själv. Så även om det finns de som har det värre så har du det så hemskt som du kan ha det just då. Men jag menar såklart inte att det inte är fruktansvärt att folk för i cancer som din väns svärmor och mamma. Att man inte kan hitta nåt enkelt botemedel för det helvetet... Jag undrar jag... Kan det vara så himla svårt?
Kram kram på er
Trackback
