Nej men hör o häpna!! Vilket slingrande svar tycker jag... Det är ju rena rama skitpratet!!! Alltså det där måste vara människor helt utan erfarenhet av vården som utformat det där testet. Inte en fråga det fanns utan bara siffroor och bokstäver i olika skumma kombinationer. Men det var kul att hon bemödade sig med att svara. Får väl nöja mig med det, orkar inte strida om en sån här skit sak längre men de kan stoppa upp sina timvikarietjänster någonstans... T.ex i näsan...

Hej Angelica!

Datatesten som Du gjorde är  inget kundskapsprov utan det utgår ifrån den person som gör testen. Det är inga svar som är
varken rätt eller fel. Resultate visar  personliga egenskaper och problemlösningsförmåga.

Man delar in testen i två delar, en del med frågor om ens personlighet och en del om hur man löser problem.

Den personliga bitens resultat visar: hur ansvarsfull, hur stabilt humör/trygghet och servicekänsla som den tesatde har

Den biten om problemlösning:  denna förmåga mäter vi för att säkerställa att den personal vi anställer har en tillräckligt god förmåga
att hantera oförutsedda och kritisksa situationer på ett godartat sätt.( Hur jag handlar vid t ex hjärtstillestånd,hur jag bemöter upprörda anhöriga eller aggresiva vårdtagare).
Denna förmåga är svårt att få en uppfattning om vid genom t ex intervju eller referenstagning. Däremot kan vi mäta detta genom problemlösningsdelen i testet.
I korthet skall man kunna se logiska mönster och samband i uppgifter som består av såväl text som siffror. Dock handlar det inte om matematisk förmåga.

Man kan ha bra betyg i sin utbildning men det talar  inte om hur personen är i sin personlighet och hur en person hanldar i en stressad situation.

Med vänlig hälsning
Camilla Z

Idag har jag fått den stora äran att passa två ljuvliga små änglar, Jack och Emilia.


Jag hade totalt glömt av att jag lovat för över en vecka sedan att vara barnvakt medans deras underbara mamma gottade sig på ett spa inne i stan. Så när hon ringde o frågade om jag fortfarande kunde tänka mig att passa som så fick jag en mindre chock... Inte över att behöva passa dom utan för att jag totalt glömt bort det och det kändes väldigt pinsamt. Vilken otrolig tur attj ag lämnat denna dagen öppen för spontana aktiviteter. Jag som annars brukar boka mig full upp till hårfästet med uppgifter när jag är ledig hade dagen till ära endast ett föräldramöte inplanerat under dagen eller rättare sagt kvällen så det var inga som helst problem att passa dom små.

Murkaln har intensivt försökt att få kontakt med little princess men hon vill inte ha henne i sin närhet utan ropar högt "NEJ" så fort Murklan närmar sig. Sen att dom små liven tuggar frenetiskt på ett gemensamt äplle gör ju inte dom till mindre intressanta. Äpple är ju Murklans favoritgodis näst efter korv.  

Ursäkta bildkvalitén men korten är tagna med min svindyra mobil som ger så bra bilder... Endast 5000 kr, kan man begära bättre då tro???

Nus ka jag träna på mina moderliga uppgifter och försöka roa dom små liven en stund tills deras lika underbara mamma behagar att infinna sig här igen.
Väntar även besök av ett annat litet underverk lite senare idag... Fisan som det stackars barnet kallas ska komma o äta lunch med sin mamma. Vi får väl se om det blir nåra foto att dela med mig av sen...

Vi har valt att gå vidare med andra sökande.

Vi kontaktar Dig med anledning av att Du sökt tjänsten som "Timvikarier till Omsorgsförvaltningens bemanningsenhet"

Tack för att Du kom till dataintervjuerna hos oss.
Resultatet visade att Du inte uppnådde de poäng som krävs för att jobba som timvikarie.
 
 Med vänliga hälsningar

Camilla Z

Ja så här såg det ut när jag öppnade min mail idag. Gissa om jag blev arg?! Inte alls på grund av att dom inte vill ha mig men på grund av man kan bli bortgallrad genom nåt idiotiskt IQ-test.

Jag är inte den som är den så jag skickade iväg ett litet svar på deras mail.
Det såg ut så här...

Hej Camilla! Kan man få veta varför? Jag är väldigt nyfiken på det för jag förstår inte alls varför vi skulle göra det där, i mina ögon, fåniga IQ-testet. Antar att jag inte var tillräckligt logisk.

Skulle ändå vilja veta vad det var det hängde på.Men jag tycker det är konstigt att ett test kan väga högre än att jag har t.ex. Mvg i alla ämnen på gymnasienivå föruton data där jag har Vg, jag har läst handikppvetenskap på högskolan med utmärkt på alla mina arbeten, jag har många års erfarenhet inom vården. även med funktionshindrade, har väldigt bra referenser från tidigare och nuvarnade chefer samt att jag är en social och arbetsvillig person som alltid gör mitt bästa.
Kan någon människa förklara för mig hur det testet kan väga tyngre? Så tungt att jag inte ens kan få arbeta timmar inom Omsorgen... 
Jag menar inte att jag skulle vara bättre än någon annan men jag förstår inte sättet ni gallrar på.  
Hoppas inte jag låter för upprörd nu. Detta är inte riktat mot dig, jag förstår att inte du är den ansvariga men du kanske kan svara på mina frågor. 
 
Mvh Angelica

Nu är det sjukt spännande att höra hur dom motiverar sitt tänkande. Jag blir så arg!! En dator kan omöjligt avgöra ifall du är lämplig att arbeta inom vården, kanske att ett test kan gallra när det gäller andra yrken men ett IQ-test visar inte din sociala och vårdande sida. *grrr*

Tänk att min nuvarande chef vågar låta mig arbeta, egentligen kanske jag är så dum så jag borde bli jordgubbsplockare eller
liknande...

Nej dom kan behålla sitt test så får vi se om dom är nöjda med sitt urval sen när dom sitter där med bara akademiker som inte har en aning om hur dom ska hantera situationerna med brukarna.

"Suck igen"

Idag har jag varit på intervju på rekryteringsenheten som det så fint heter.
För att ta det från början så är det som så att jag har en fast tjänst inom kommunen men vill byta inrikting. Jobbar idag inom äldreomsorgen och vill hemskt gärna gå över till handikappomsorgen. Skrev i ett ansökningsbrev att det börjar bli lite tröttsamt att söka era jobb nu för ni kräver erfarenhet till alla jobb men hur ska jag kunna få den om jag inte kommer intill och får jobba någonstans med handikappade? Så jag sökte som timvikarie inom kommunen, erbjöd mig att gå ner i tid på mitt vanliga jobb för att vara springflicka åt dom istället... Då hände det nåt! Jag blev kallad på "Dataintervju". Det stod att jag skulle infinna mig på kommunhuset en viss tid och få träffa rekryteringspersonal och göra ett test. Så på med fina kläderna, sminket och mitt allra trevligaste leende och beger mig till kommunhuset. Väl där så inser jag att det inte bara är jag som ska intervjuas utan tre till varav en inte dök upp. Vi blir tilldelade varsin dator och får veta att vi har 40 minuter på oss att svara på typ 160 frågor. Hälften var om våran personlighet och hälften problemlösningar. När vi undrar varför testet ska göras så svarar rekryteringsmänniskan att det är för att kommunen bestämt att det är endast det bästa som ska få jobba inom handikappomsorgen och att det är så många som sökt att de måste gallra. Alltså nu pratar vi om att vara timvikarie, vilket innebär att man blir inringd när någon ordinarie är sjuk...
Nå väl, låt testet börja. De första 84 frågorna som ska avslöja hur du är som person var i stil med, Har du ljugit? Är du ärlig? Är du omtyckt? Osv. Alltså, HALLÅ, eko, eko!!!! Vem svarar något annat än precis det som vill höra???? Det hade ju gått hur bra osm helst att bluffa sig igenom hela testet. Nu var jag faktiskt nästintill 100% ärlig men jag hade lika gärna kunnat ljuga... Som tur är så är jag ju nästan perfekt som människa så det behövs ju inte... Eller???

Del två!! Håll i Er!!! Det var ett IQ test på hög nivå... Det var bara massa siffror, bokstäver, små och stora och konsiga ord som vi skulel hitta ett logiskt system för. Typ så här stod det. plåtfabrik 0123456789 tratt 0846 plast----- Eller, film biograf skådespeleri------ Vi skulle alltså fylla i ordet som saknades. Mer ex 13 13 5 18 9--- aDh gLk. Visst vissa grejer förstod jag ju men det som var grekiska var omöjligt att fatta.
Jag blev bara så jävla irriterad och undrade varför vi skulle göra ett IQ-test. Då svarade hon att et är inget IQ-test utan ett logiskttänkande test. Men vad har det med att jobba som timvikarie inom omsorgen att göra??? Jag har Mvg i alla ämnen, läst Handikappvetenskap på högskolan och har bra referenser plus att jag är en jävligt bra person =), borde inte det ligga till grund för att anställa mig istället för något jävla test!!!!????

Nej det blir nog någon lite nyutexaminerad pojke från teknisklinje som inte orkar plugga mer på ett tag och tror att det är hur lugnt som helst att jobba ett tag inom vården, som får jobbet. Istället för vi med utbildning och erfarenhet som tyvärr inte unde se logiken i 240y7 180y4 30y8...

Jag säger bara "SUCK"

Hej!

Idag har jag inte gjort nåt särskilt... Fick vara hos en kompis till mamma under tiden hon var på någon fåning intervju. Men det var hyfsat kul för hon har två katter och att jaga katter är ju en av mina favoritsysselsättningar. Sist jag var där så försökte en av de två kräken klösa ögon ur mig men idag överlistade jag honom och klarade mig helskinnad.

Imorse var jag o mamma ute på någon slags fototurné i trädgården men det blev inga bra kort direkt. Hon tror ju attj ag vill ställa upp mig o se snygg ut utan att få minsta lilla betalt. Det kan hon glömma!! Minst en korv bit för varje kort vill jag ha men när hon bara höll på o ropade "Murklan" hela tiden så fann jag ingen anledning till att posera. Men ni kan väl få se på några av korten iaf...

Puss Murklan

Här har jag inte ens kommit ur sängen ens när hon kommer farande med sin kamera. Försöker se farlig ut men hon blev inte så skrämd...

       

Tänk så fort allt gick med flytten...
Igår hade vi inte ens köpt huset, inte ens varit på visning, inte ens bestämt oss för att vi skulle ha det, inte ens fått ett nytt lånelöfte. IDAG, har vi köpt det, tapetserat om, byggt en stor altan runt halva huset med ett fint tak, möblerat och fått upp tavlor, lagt nya klinkers i källaren och nu sitter vi och myser framför den öppna spisen i vardagsrummet samtidigt som solen skiner på de nya solpanelerna på taket. Är vi inte fantastiskt snabba?

Tyvärr är det ju inte riktigt så men i min fantasi så har allt det där redan hänt. Jag vill så himla gärna ha det huset, det harjag visserligen velat med många andra hus oxå men det är känns verkligen mera rätt. Förut har jag varit desperat och bara velat ha ett hus men nu är det liksom lite mer verklighetsförankrat. Det här huset är bra! Kanske inte drömkåken direkt men det har vi ju ändå inte råd med.
Vi är ganska kräsna båda två och vill bo fint så det går inte med vilket hus som helst. Många av dom vi tittat på förut har vait antingen för dyra, förl ångt bort eller i för dåligt skick.
Det här huset ligger nära, alltså i rätt samhälle, eller ska jag säga by... Det är nyrenoverat, smakfullt. Priset är skäligt, jag jag kan rabbla upp massa anledningar till varför vi ska köpa just detta huset. Men framför allt så är det för att det kostar vad vi har råd med. Det huset som min man söker, det existerar inte. Han vill ha ett stort hus på landet med lite mark till, i absolut toppskick både invändigt och utvändigt, billig drift och helst gratis. Där ska vi kunna bo med våra fem barn och alla ska ha eget rum... Alltså fatta att det huset kostar 3 miljoner!! Vi har bara 2! Så då får vi ta nåt som är nästan lika bra... Det här... 

Åh, vad tankarna far i huvudet. Kan nästan inte tänka på nåt annat än ifall det slagit rot i min mage eller inte... Vore ju rätt otroligt om så vore fallet. Kanske inte så vanligt att man blir gravid på första försöket men jag hoppas av hela mitt hjärta att vi har lite tur. Vi brukar faktiskt ha enorm tur med det mesta så varför inte med det här oxå?!

Nästa helg vet vi, grumf, vad långt det känns när man väntar på en sån här speciell sak. Tur att vi är i husköpartagen igen så man har nåt annat att tänka på så länge. Husköpartagen har vi varit i fram o tbx de senaste fem åren så det lär väl inte hända nåt nu heller men det är kul medans man håller på o letar iaf.

Mormor ringde nu o sa att huspriserna sjunker nu. Passar ju alldeles ypperligt!! Eller inte, vi lär ju säkert hinna köpa nu medans det är som dyrast o sen stiger räntorna typ 10% dagen efter vi köpt o så får vi gå ifrån alltihopa... Hjälp så optimistisk jag är!!!

Jag har börjat mitt nya vuxna liv hos en dagmatte igår. Mammas ledighet är tydligen över... 
Dom har varit hemma med mig hela sommaren eller rättare sagt barnen har varit hemma när mamma o pappa varit på jobbet. Mamma säger att det var tänkt att jag skulle få träna på att vara hemma själv under sommaren men det har dom tydligen misslyckats med för jag har då inte varit själv många minuter. Dom tror att jag bara klarar en halvtimma själv för jag har lyckats lura dom med att spela helt hysterisk när dom går ut. Då kom dom på den briljanta idén, enligt dom alltså, att lämna mig till en dagmatte... Fick jag bestämma så skulle dom inte jobba alls mina människor eller iaf ta med mig till jobbet. men det går tydligen inte för dom tycker jag springer efter dom för mkt... Hmff!!

Igår var första dagen och den tillbringade jag med att yla hysteriskt efter mamma i två timmar så den stackars arma människan som passar mig fick både tinnitus o nervsammanbrott... (Tror mamma) Samt att hon fick flytta sina utemöbler med risk för att jag skulle hoppa över staketet för att leta upp mammas jobb. Det var ju precis vad jag planerade oxå!
Men sen insåg jag att det är lika bra att jag lugnar ner mig och tar o leker lite istället. Med lite tur så kommer väl mamma o hämtar mig förr eller senare. Så jag tog o gav en liten shetland sheepdog en omgång tills han fattat vem som bestämmer.
Men då jag sprungit omkring o härjat ett tag så blev jag ju toanödig. Det fattade ju inte tanten som passar mig så jag gav henne en liten vink genom att sätta mig på hennes sovrumsmatta. Ha,ha, där fick hon! Nu ser hon nog till att ta ut mig i tid nästa gång...

Idag har det gått bättre, jag har inte ylat alls. Orkade inte, ville hellre börja leka direkt. Sen är hon ju snäll tanten, hon matar mig med köttbullar så det känns lite taskigt att hålla på o yla så där... Jag får komma på nåt annat bus tills nästa gång i stället.

Nu ska jag sova// Puss Murklan

Mitt hem har förvandlats till en verkstad... För här ska tillverkas en ny familjemedlem.
Detta är nåt helt nytt för mig för de andra barnen har liksom bara kommit till av sig själva men den här lilla/lille ska tydligen tillverkas med stor precision.
Så här är det. Vi är en stor familj!! En mamma som har två barn sedan tidigare, två pojkar på 13 år och 11 år. En pappa som har två barn sedan tidigare, en pojke på 10 år och en flicka på 9 år samt ett bonus barn som tillhör förra frun, en flicka på 15 år. Av någon förunderlig anledning så ska familjen utökas med ytterligare en liten gullunge... Hur denna något galna idé har kommit in i våra huvuden vet jag faktiskt inte för ofta är vi så trötta på att plocka upp efter de fem vi redan har så vi måste ha trillat och slagit oss båda två när vi tog beslutet att skaffa en till. Men beslutet är taget och då ska alltså tillverkningen börja.
Jag trodde det skulle bli väldigt svårt att känna någon sexlust när det liksom handlar om att göra ett barn men det var inga problem. Ägglossningen ägde rum i helgen och då var vi ju tvugna att leka kaniner ett antal gånger. Så från att normalt sett ha sex kanske en gång i veckan eller möjligtvis några fler gånger under semestern och till att nu ha sex fyra gånger på en helg blev ett stort steg. Fredagen fungerade bra och lördagen var helt okey oxå men söndagen var lite mer konstlad måste jag säga. Det blev många skratt när jag, som oftast inte är den drivade i sexfrågan, helt plötsligt är den som säger; ska vi ha sex? Detta har liksom blivit till ett intern skämt nu så kommentaren fälldes ett antal gånger under helgen. Sista gången var igår kväll när vi varit och duschat för 5011 gången och båda visste vad som borde göras. När jag ser att min älskade bara vill sova så är jag ju tvungen att fråga igen; Vill du ha sex? Han har aldrig tidigare tackat nej till ett sånt erbjudande men nu var han nog mest besvärad över frågan. Sen fortsatte diskussionen... -Men jag är inte heller så upplagd... -Men om du bara kunde tänka dig att tömma lite i mig så... -Snälla gör ett försök... Försöket inleds med ett kaninpök som känns så där roligt... Efter ca tre minuters försök så brister vi båda ut i skratt och inser att vi nog redan gjort allt vi kan för att tillverka ett barn under denna ägglossning. Det går inte att göra mer än så här.
Trodde aldrig att vi skulle hamna i den situationen när vi bara avbryter så här men det var ju kul att få uppleva det oxå... =)

Det är ju som sagt ett antal år sedan jag skaffade barn senast men de barnen har kommit till nästan bara av att ordet sex har uttalats. Det lär nog inte gå lika lätt den här gången för kroppen är ju typ 12 år äldre och jag är ingen ungdom längre direkt. Men jag kan ändå inte låta bli att hoppas på att det tar sig på första försöket. Det skulle passa så utmärkt in i planeringen. Då föds det i juni och då går jag hem lagom till sommaren. Kan ju inte bli bättre. Sparar dessutom ett helt års semester.

Åh vad jag längtar! Ska bli så himla kul att få tala om för folk att jag är gravid oxå, det lär inte vara en enda som skulle kunna gissa sig till att vi vill ha en sladdis... Fast vem vet, jag kanske inte blir gravid alls men det får tiden utvisa...