Vilken knasig men gullig gynekolog vi fick. Hon frågade om allt möjligt t.ex. om jag hade några konstiga flytningar. Nej sa jag, det har jag inte. Sen när jag hoppade upp i stolen så var det första hon sa efter att ha tagit sig en snabb titt mellan benen  på mig, "Nej, det stämmer, du har inga konstiga flytningar." Detta sades med en viss brytning på typ ungerska. Jag började givetvis skratta hysteriskt, nervös som jag var. Hon förstod inte alls det roliga.

Jo sen blev det ju precis som jag tänkte, mkt tårar på ultrljudet. När hon sa att hon såg bebisen och att hjärtat slog så fint så var det som att trycka på en knapp. Tårarna sprutade och hela magen hoppade av min gråt. Hon tyckte jag skulle ligga stilla så hon kunde mäta bebis men hur lätt är det när man hulkgråter. "Gråt du lite" säger hon sen då. Tack tänkte jag, jag tar o gråter lite sen ska jag genst sluta Eller??
Nå väl, efter att ha försökt få till några bilder i min hoppande mage så lyckades hon mäta bebis och sa att hur hon än mäter så fick hon det till att jag blivit gravid två dagar tidigare än vad jag säger. I så fall sov jag när det barnet tillverkades...

Nu är jag iaf lite lyckligare, nu när jag vet och sett med egna ögon att det ligger en liten sparvel där inne o växer i min mage... Så ja hoppas att jag kan säga farväl till depressionen som hållt mig i sitt grepp en period nu. Välkommen lyckorus!!

Puss