Hopp om livet
Satt med Mattheo hemma hos några kompisar när helvetet smög sig på. Dum som jag var så satte jag mig inte i bilen direkt vid första känningen och åkte hem utan jag satt kvar i deras soffa tills det var så illa att jag trodde jag skulle få spendera natten i deras säng alt på sjukhus. Men med en sista kraftansträning så fick jag på ungen kläder och ut i bilen. Tog mig hem på nåt mirakulöst vis och här blev det om möjligt ännu värre. Trodde ena ögat skulle hoppa ur huvudet på mig. Eftersom jag ammar så får jag inte äta nåt anant än alvedon så någon smärtlindring var det inte tal om heller. Som tur var så fattade min älskade att nu är det illa och serverade mig all tänkbar dricka och erbjöd massage i alla dess former. Det lindrade lite för stunden men sen drog det igång igen med värsta tänkbara smärta!! Snacka om att man är liten på jorden då!! Tankarna bara snurrar i huvudet, "Vill jag verkligen överleva det här eller är det lika bra att få somna in här och nu så jag slipper smärtan?" "Hur ska jag överleva natten med 15 amningspass och en unge som gråter över magknip?"
Min stackars man var sjuk. Febern höll på att gå ur kroppen på honom så svetten bara rann, men han fick snällt gå och bära på en skrikande bebis för jag kunde inte ens amma under kvällen. Uppe på detta så var det finalen i fotbollen... KATASTROF! Ha migrän just då, vad har jag gjort för att förtjäna det här??
Men sen blev det iaf natt och den har jag ju överlevt... Fast för att beklaga mig lite till så var den allt annat än mysig för den här förbannade huvudvärken släpper inte i första taget. Brukar ha ont i två dygn efter ett riktigt migränanfall så jag är inte 100 än men jag har iaf hopp om livet...
MEEEEENNN, har jag rätt att klaga över lite migrän när folk har det så mkt värre??!!
En kompis till mig har det betydligt värre... Hon ska ha barn om ca 10 dagar. För några dagar sen så begravde dom hennes svärmor och i lördags så dog hennes mamma. De stackars barnen i den familjen har alltså förlorat både farmor och mormor inom loppet av några veckor. Båda dog i cancer... Är det inte helt obeskrivligt förjävligt?!
Så jag tror att jag borde skämmas som klagar över migrän när det kunde varit 100 resor värre fast alla har ju sina egna problem...
Skickar all min omtanke och varmaste kramar till K och hennes familj... Det finns inga ord...
Ångrar bloggen...
Men min hjärna är tom, bortsett från bebis, andra dumma ungar (ja mina egna så klart), flyttkartonger, besök av svärföräldrarna och den största ångestkällan av alla-STÄDNING! Det känns inte riktigt som om något av dessa ämnen är bra bloggämnen så tyvärr blir det inget idag heller!! =(
Fast en sak måste jag skriva... Har skrivit det förut men det tål att sägas igen...
Mina varmaste kramar till alla mina underbara och högt älskade vänner, ni är toppen, ALLIHOPA!!! Jag vore ingenting vettigt utan er och eran kärlek...
Love Angelica
Springa efter en boll...
Har helt oväntat gått och blivit värsta fotbollsfreaket... Mår nästan dåligt när det inte är någon spännande match på tv, bara längtar tills det är dax igen... Det var ryssarna som fick mig att bli så här tokkär i fotboll tror jag. Dom är ju bara så himla bra!! Håller alla tummar och tår för att dom ska ta hem hela skiten!!! Det är nästan så jag till och med tycker att vissa av dom är lite snygga... Skrev jag verkligen det där?! Jag måste ha väldigt mkt konstiga hormoner i kroppen...
För övrigt så är jag trött på hösten nu och skulle väldigt gärna se lite sommar mellan alla regnskurar!!
Kram på er
Utmaning
Jag blev utmanad av http://noonasblog.blogspot.com/
Regler: Svara på frågorna om dig själv.
I slutet av inlägget ger du den vidare till 5 andra bloggare.
Och sedan skriver du en kommentar hos deras bloggar att de har en utmaning att hämta
1. Vad gjorde du för tio år sedan?
Det tänker jag absoluti nte gå in på här men det är iaf inte samma sak som jag gör idag... =)
2. Vilka fem saker finns på att göra listan idag? (läs lördag)
Får väl skriva vad jag gjort för jag planerar inte att göra så mkt mer idag...
* Varit hos mormor och morfar och ätit middag
* Löst korsord
* Haft träningspass för sönerna som vill gå ner i vikt och bygga muskler
* Gått "långpromenad" med familjen. Allt över några km är långt när man nyss fårr barn och har foglossning ännu...
* AMMAT
3. Godis jag gillar:
Choklad & söta sega
4. Vad skulle jag göra om jag blev miljardär?
Antagligen bli knäpp i huvudet... Men jag skulle betala av lånen, köpa en häst & hundgård, ge barnen pengar och glädja mina nära och kära så mkt det gick...
5. Städer/orter som jag bott i?
Vänersborg, Trollhättan, Örebro, Göteborg, Värnamo.
Jag utmanar: Alla som känner sig utmanade eller utmanande går oxå bra... =)
Egotrippen fortsätter...
Närstudie på en chockad lillebror...
Puddingarna!!
Åh älskade barn..........Mamma vs papparoller
Mamma bär barnet i nio månader med allt vad det innebär av spyor, lågt/högt blodtryck, foglossning, sjukskrivning, sämre pension, kraftig viktökning, värk i fötter och rygg mm mm
Sen föder vi ut dom på ena eller andra sättet som inte kan betraktas som direkt smärtfritt även om just jag fick barn lite på en räkmacka...
Våra kroppar blir aldrig mer sig lika, speciellt magen hänger som en degklump, bristningar och fula ärr får vi leva med resten av livet. Se bara på min mage här nedan, vem vill ha en sån... Men vad gör man inte för sina små älsklingar?!
Sen får vi kroppen fylld med mjölk och hormoner som flödar lika mkt båda två. Vi ammar och gråter, ammar och gråter. Huvudvärken kommer som ett paket på posten när vi inte tycker att mjölken räcker till och vi är allmänt ynkliga. Bröstvårtorna ser ut som vulkaner, fyllda med sår.
Vad vill då papporna göra i den här situationen? Jo som en "nära pappa till mig" sa alldeles nyss. "Gå ut och supa, röka cigarr och visa för sin kompisar att man är en stolt farsa". Eller hur? Vad är det för en ekvation??? Måste påpeka att det inte är min man som sa detta! Med ut ska ha dock...
Sen fortsätter vi mammor att ta hand om gaphalsarna på nätterna i kanske flera års tid, stannar hemma för vård av barn mm mm Listan kan göras väldigt lång...
Alltså, hur kan det vara så skevt fördelat? Jag får trösta mig med att det trots allt är mamma som får njuta mest av bebisen och att papporna inte får samma nära relation förrän senare i livet. Nån rättvisa måste det ju var här i livet...
Vad jag ville ha sagt med detta var nog att vem fan kom på att papporna ska gå ut och supa med sina kompisar så fort man kommit hem från BB typ?? Ett totalt idiotiskt påfund!!
Två veckor sen...
Linda & jagDet här var dagen innan jag skulle åka in och snittas. Nu två veckor senare så har vi båda varsin underbar prins...
Otroligt!! Tänk vad livet kan ändras på några veckor, eller sekunder...
Även fast jag blir stor, är du ändå alltid min lillebror...
Mattheo & Oliver
En lite gladare Mattheo säger hej till sina fans...
Godingen sover middag
Älskade unge...Äntligen här....
I natt föddes det en ljuvlig liten gosse med massa mörkt hår på Näls sjukhus.
Han vägde 4425g och var 54 cm lång. Är så glad att det inte var jag som fick klämma ut honom...
Det var en av mina allra närmaste vänner Linda som äntligen fick sin bebis!! Hon var planerad att föda dagen efter mig men då jag snittades två veckor för tidigt så blev det nu 13 dagar mellan våra pojkar.
Är så lycklig att jag vill skrika!!! Tänk vad roligt killarna kommer ha genom åren. Gå på samma dagis, samma klass, fira födelsedagar ihop och resa på semester ihop. Kan ju inte bli bättre... Var så säker på att det skulle komma ut en liten prinsessa men vad roligt att jag hade fel för bättre än så här kan det inte bli!!
Grattis älskade Linda!!! Å Niklas så klart...
G-kupor, spyor och sånt...
Ja, så ser livet ut just nu så det är lite svårt att finna inspiration till att blogga men jag återkommer när jag känner att jag kan skriva om nåt annat än mjölkkörtlar och barnspy... Misstänker att ni inte är särskilt intresserade av en närmare beskrivning av ämnena så jag kastar in handduken för några dagar till.
Kan iaf berätta att det nu är bestämt att vi flyttar till nya huset den 15 juli så alla ni som inte har nåt bättre för er den dagen är varmt välkomna att deltaga... =)
En sak till men den saken får ett eget inlägg...
Puss så länge från kossan Angelica
Bilder på min lilla älskling...
Alldeles nykläckt
Stolta farföräldrar
Hemma, efter knappt 48 timmar.
Min mormor, mkt stolt!
Pappa Joonatan och Mattheo
Fina storasyster Clara med sin bonuspappa
Hela min fina familj, utom Murklan...
Det var det så länge...
Puss på er
Mattheo
Världen har berikats med en alldeles underbart ljuvlig liten pojke på 4010 g och 53 cm.
Allt har gått över förväntan och hela familjen är hemma i tryggt förvar.
Då brösten spränger och hormonerna flödar så skriver jag mer och lägger ut bilder en annan dag...
Varma kramar till er alla från mig och Mattheo
Nu beger jag mig mot BB snart...
Nu är huset städat, inte ett enda plagg i tvätten, kylen är fylld, gräsmattan klippt, sängarna renbäddade, hundarna badade, rakade och klorna är klippta... *torkar svetten ur pannan*
Allt som återstår är att säga hej då till er! Vem vet när jag orkar skriva här nästa gång men ni får väl ha lite överseende med en nyförlöst tantmamma... =)
Ha det så gott och en riktigt stor puss till Er!!!
