Ska nu beskriva för alla er som inte har barn hur man fördelar mamma och papparollerna... Vill säga att detta inte så mkt gäller mig själv utan kanske i största allmänhet just nu, utan att nämna några namn.

Mamma bär barnet i nio månader med allt vad det innebär av spyor, lågt/högt blodtryck, foglossning, sjukskrivning, sämre pension, kraftig viktökning, värk i fötter och rygg mm mm
Sen föder vi ut dom på ena eller andra sättet som inte kan betraktas som direkt smärtfritt även om just jag fick barn lite på en räkmacka...
Våra kroppar blir aldrig mer sig lika, speciellt magen hänger som en degklump, bristningar och fula ärr får vi leva med resten av livet. Se bara på min mage här nedan, vem vill ha en sån... Men vad gör man inte för sina små älsklingar?!

Sen får vi kroppen fylld med mjölk och hormoner som flödar lika mkt båda två. Vi ammar och gråter, ammar och gråter. Huvudvärken kommer som ett paket på posten när vi inte tycker att mjölken räcker till och vi är allmänt ynkliga. Bröstvårtorna ser ut som vulkaner, fyllda med sår.

Vad vill då papporna göra i den här situationen? Jo som en "nära pappa till mig" sa alldeles nyss. "Gå ut och supa, röka cigarr och visa för sin kompisar att man är en stolt farsa". Eller hur? Vad är det för en ekvation??? Måste påpeka att det inte är min man som sa detta! Med ut ska ha dock...

Sen fortsätter vi mammor att ta hand om gaphalsarna på nätterna i kanske flera års tid, stannar hemma för vård av barn mm mm Listan kan göras väldigt lång...

Alltså, hur kan det vara så skevt fördelat? Jag får trösta mig med att det trots allt är mamma som får njuta mest av bebisen och att papporna inte får samma nära relation förrän senare i livet. Nån rättvisa måste det ju var här i livet...

Vad jag ville ha sagt med detta var nog att vem fan kom på att papporna ska gå ut och supa med sina kompisar så fort man kommit hem från BB typ?? Ett totalt idiotiskt påfund!!